U-ländernas funktionshindrade lämnas ensamma

Rolf Steffansson kommer bra ihåg första gången han träffade en person med funktionshinder i Tanzania. Han var på besök hos en församlingsmedlem och stod och pratade med honom och hans familj på skolbacken, då det plötsligt blev det knäpptyst. En naken man omkring tjugo år som hade ett medfött handikapp och inte kunde prata hade uppenbarat sig bakom dem.

- Han sträckte fram handen mot oss men leddes hastigt bort och gömdes undan igen i hyddan. Ingen ville prata om det som hänt, det ansågs pinsamt och det här fick mig att inse hur stor osäkerheten är och hur lite beredskap det finns att ta itu med saken, säger Steffansson.

Rolf Steffansson är tf verksamhetsledare vid Finska Missionssällskapet och han har bott och arbetat i Tanzania i sammanlagt tio. I år och nästa år jobbar Missionssällskapet med fokus på just personer med funktionshinder i världen. Kampanjen Utjämning kulminerar vid höstdagjämningen den 23 september och målet med kampanjen är att stöda funktionshindrade människor i olika utvecklingsländer, där attityderna gentemot dem fortfarande ofta är väldigt negativa.

I hela världen finns det ungefär en miljard människor med olika funktionshinder och av dem bor cirka 80 procent i u-länder. I många utvecklingsländer brister det ofta i kunskapsnivån när det gäller funktionshinder och det finns helt enkelt inte kapacitet eller kunskap att erbjuda de personer det de skulle behöva.

- Om man till exempel är döv så finns det i många länder inte lärare som kan teckenspråk och ingen vet hur man integrerar elever med specialbehov i skolan, förklarar Steffansson som menar att ytterligare ett problem är alla fördomar som råder.

Skam och okunskap

Fortfarande i dag finns det föräldrar som inte vill visa sina barn med funktionshinder och det leder till att de hålls undangömda och instängda. Främst handlar det om en känsla av skam som har sitt ursprung i okunskap.

- Det kan också vara religiöst betingat och man tänker att det är ett straff från gud eller från förfäderna, säger Rolf Steffansson.

Det har trots allt skett förbättringar, intygar Steffansson som har jobbat med de här frågorna i många år.

- Vi har startat upp skolor för döva och jobbat för att få med föräldrarna och där kan man se vissa attitydförändringar då föräldrarna inser att det finns hopp för deras barn att få utbildning och därefter ett jobb och möjlighet att försörja familjen, säger Steffansson.

Utbildningen det viktigaste

Den allra viktigaste åtgärden enligt Steffansson handlar om att ge barnen en möjlighet till skolgång och därmed både erbjuda kunskap men också för att bygga upp självförtroendet och tron på sig själv för en människa med funktionshinder.

- Skolan är viktig för att de ska ha en möjlighet att över huvudtaget bygga sina liv och de har ju faktiskt samma rätt till skola som alla andra barn i världen, säger Steffansson.

Eftersom det inte finns möjlighet att på alla ställen bygga upp till exempel speciella dövskolor så är bland det viktigaste att arbeta med integrering i vanliga skolor. Det gäller att till exempel se till att det finns lärare som kan teckenspråk och lärare som förstår sig på specialundervisning.

- Vi måste ge samhället redskap och en möjlighet att bygga upp en omgivning som är tillgänglig för alla och där alla har möjlighet att medverka i samhällslivet.

Här kan du läsa om Finska Missionssällskapets kampanj Utjämning och om hur du kan hjälpa.