Hoppa till huvudinnehåll

X3M

Boyhood - en lågmäld tidsresa

Från 2014
Uppdaterad 12.01.2015 10:38.
Bild på skådespelaren Ellar Coltrane
Bildtext Ellar Coltrane besökte Helsingfors under Kärlek & Anarki-festivalen.

Årets tappning av filmfestivalen Kärlek och Anarki gick sitt slut till mötes i och med visningen av filmen Boyhood. Det var en väl vald avslutningsfilm och publiken gick från festivalen inbäddade i en vetskap om att de just bevittnat filmhistoria.

Ellar Coltrane spelar Mason, den lite introverta, drömmande sexåringen som tystlåtet studerar sin omgivning. Han har en irriterande storasyster Samantha (regissören Richard Linklaters dotter Lorelei Linklater) och en ensamstående mamma (Patricia Arquette) som kämpar för att få sitt och familjens liv att gå ihop. På vägen väljer mamman flera gånger fel pojkvänner och barnen påverkas mer av dessa manliga förebilder än den lite frånvarande pappan (Ethan Hawke), som dyker upp med jämna mellanrum och tar Mason och Samantha med på utflykter.

Syskonen och pappan i Boyhood.

Tre timmar vardagsögonblick

Temat i Boyhood är mer eller mindre livet, dess skörhet, hur val man gör i stunden påverkar en för en längre tid och hur flyktigt livet är, men samtidigt hur hårt vi ändå kan hålla fast vid det.

Regissören Richard Linklater bygger upp filmen kring enkla vardagsögonblick och det finns knappt några dramatiska vändpunkter eller något klimax. Det kanske inte låter extraordinärt, men faktum är att det är filmhistoria som skrivs.

Sedan 2002 har Linklater spelat in Boyhood, några dagar i året i tolv års tid. Det ger historien ett osannolikt djup, att se karaktärerna åldras, och speciellt att se Mason och Samantha växa från barn till tonåringar under tre timmar på en bioskärm, det är verkligen utöver det vanliga.

Två tredjedels liv på film

Ellar Coltrane, som spelar huvudrollen Mason, har varit involverad i projektet i tolv år. Han var en sexåring när det hela började och nu har han redan gått ut high school och siktar mot college.

- Det är väldigt bitterljuvt att det är över, den sista inspelningsdagen var väldigt känslosam. Jag tror inte att man vanligtvis blir så emotionellt involverad i ett projekt, men när det här var över stod vi alla där och märkte att det var precis det som hade hänt, det hade blivit mer än ett jobb, säger Ellar.

Han berättar också att hela filmteamet blev som en familj, man visste att man ses varje år, inte bara för att det är ett jobb utan för att det kändes genuint trevligt.

Att få fortsätta hänga kvar i filmen en liten stund till genom promotion känns som en mjuklandning till det riktiga livet för Ellar.

- Även om all den här publiciteten känns överväldigande är det skönt att kunna stanna kvar i filmen en stund till. Det känns tråkigt att veta att vi inte kommer att träffas för att filma igen nästa höst.

Ellar Coltrane som pojken i filmen Boyhood.

Spelar med tid

Trots att Boyhood är en film som trotsar, eller kanske håller sig till, tidsramar är det ingen dokumentär. Det är en fiktiv berättelse om Masons uppväxt, men visst finns det en hel del av Ellar med i huvudkaraktären.

- Det kändes aldrig som att gå in i karaktär när filmningarna började. Redan när vi kom till inspelningsdagen hade vi tillsammans med Richard suttit gått igenom var karaktären befinner sig för tillfället, vad han gick igenom på ett känslomässigt plan och hur det påverkade mitt liv. När filmningarna började hade jag redan varit i karaktär länge. Vi var också tillåtna att ta med mycket av oss själva i våra rollfigurer.

I Boyhood får vi se hur Ellar växer upp rent fysiskt, men han säger också att mycket av hans emotionella och psykiska uppväxt syns i filmen.

- Det är inte mina erfarenheter som syns i filmen, men jag kan relatera med hur han förhåller sig till sina erfarenheter.

Från skådis till studerande

Tolv år är en lång tid, speciellt om man är en sexåring. Insåg Ellars kompisar vad det var han höll på med?

- Jag vet inte, kanske till någon grad. En del visste vem Richard var och blev lite upprymda. Men samtidigt känns tolv år som en otrolig tidsrymd och jag tror ingen hade väntat sig att filmen skulle få så här mycket uppmärksamhet. Det är ju en konstfilm!

Ellar erkänner ändå att det känns bra med uppmärksamheten och att ha fått en plattform där han kan dela med sig av sig själv till en stor skara människor.

Vad ska du göra till näst?

-Plugga! Jag vill läsa konst och psykologi på college.

Mer om ämnet på Yle Arenan