Conchita blev wurst

Hur kan du äta kött av ett djur som du inte vet namnet på?

Fårfarmaren, en kvinna i trettioårsåldern hade middagsbjudning. Förrätten var kallrökt lax, rökt i egen ugn. Och som huvudrätt bar hon in en lammstek. En av gästerna kommenterade hur fin och saftig steken såg ut.

"Nå nog var ju Eddie stor och fin men hellre ser jag honom på tallriken än springer efter honom när han igen en gång är på rymmen".

Men herregud hur kan du äta nåt du vet namnet på utbrast en kvinna! Hur kan du äta kött du inte vet namnet på, svarade fårfarmaren.

På våren 2014 flyttade fjorton får in i vårt stall i Ingå. Först kom den gamla flocken, åtta ungtackor och sex dräktiga.

Lite senare kom ett nyinköp, fyra ungtackor som fick hållas skilt från de övriga så eventuella sjukdomar inte skulle drabba de ofödda lammen.

De nya fick namnet " riksdagsgruppen".

Där var Lillan med den vackra luggen, den vackert grå Jutta, Päivi med de smala läpparna och sen då Conchita, hen som var varken eller, eller både och.

Och i och med att de gick skilt från de övriga fåren hade vi rätt roligt i att följa med deras begivenheter och spinna vidare på leken med "politikerna". Band annat så hade de under Pride veckoslutet legat och sovit vid manegen så att de fått rödmylla på pälsen och vi spekulerade i Päivis eventuella känslor.

Gruppen gjorde sig också nyttig genom att städa under rosenbuskarna och runt byggnaderna.

"Allt kött är hö"

Och blomstren dö", som psalmen säger. Jaktsäsongen har inletts och likaså börjar det bli dags för höstslakt. Tidigt på hösten for Conchita.

Baggarna som föddes i somras är ännu för små för att det skall löna sig att slakta dem och Conchita var stor och kraftig och kommer inte att kunna producera lamm så hen får göra annan nytta.

Hen åkte bil i några minuter, lastades ur, fick ett äpple och avlivades sen med bultpistol. Strupen öppnades och blodet tappades ut och togs till vara. Sen öppnades kroppen, inälvorna togs ur ( lite som när du rensar fisk ), skinnet flåddes och hen styckades.

Det blev fårfiol, innerfile, yttre filé bog, karré och många andra bitar. Allt togs tillvara, tunga och lever är läckerheter, sämre bitar blev korv, blodet blev palt och t.o.m hjärnan kan användas då man bereder skinnet.

Det sista gick åt hundarna som dagligdags vallar fåren. Och Conchitas päls blir en fäll som kommer att värma ett litet barns kärra.

Det är tillåtet att slakta hemma för husbehov. Det har man gjort sen urminnes tider, också här i Finland. Den korta sommarens gräs får göda köttet som på hösten tas till vara. Så blev också fallet för Conchita.

Årets baggar, som går till försäljning, kommer däremot att föras till ett närslakteri. De åker tillsammans en kort väg, får vatten och hö när de kommer fram och tillbringar natten i en inhägnad, skilt från de andra fåren som också kommit dit för samma ändamål.

På morgonen veterinärgranskas de och tas sen en och en för att möta samma öde som Conchita, ... Shadow, Choko, Rocky, Ben och Jerry och de andra som jag sett födas och leka här hemma hos oss. De kommer sen tillbaka i vaccumförpackning och hamnar i bland annat min frys. Till festen vankas det sen saftigt rökt lammkött, som hos så många andra.

Är jag grym och omänsklig?

Då jag beslöt mig att låta produktionsdjur flytta in i stallet där jag har mina keldjur, sällskapshästar, tvingade jag mig själv att läsa in mig på vad det är frågan om.

Det att fåren klipps är ju helt ok och ullen blir vackra tröjor och varma strumpor och det är roligt att tova. MEN, det där med slakten!

Jag hittade en information på nätet om hur det går till och jag pratade många gånger, och länge och väl, med fårens ägare. Och jo, jag kom fram till att jag kan leva med det fast tanken var svår.

Tillsvidare äter jag kött. Jag tycker faktiskt att det är gott. Det är också ett lätt och bra sätt att få i sig de proteiner kroppen behöver. Men det är hemskt att tänka på att ett djur skall dödas.

Har jag rätt att döda en annan levande varelse? Det skulle vara så mycket lättare om maten bara kom i fyrkantiga plastförpackningar. ( Vilket ju den ju ofta de facto gör, men till vilket pris i djurs lidande? )
Suck, men jag vill ändå leva så etiskt och moraliskt som möjligt.

Så då har jag valt att så långt det är möjligt äta djur som jag vet att har haft ett bra liv. Jag köper direkt av producenten då det går, jag vägrar broiler och försöker undvika kött från "djurfabriker" där till exempel svin behandlas omänskligt.

Läs är om hur lagstiftningen inte hinner med: Inga lättnader för utsatta suggor

Och jag äter vilt, det uppfattar jag som ett etiskt alternativ. Och diskussionen om fiske får vi ta en annan gång ..

Frågan väcker känslor... Jonathan Safran Foer konstaterar i sin bok "Äta djur" att det här att äta djur har en förmåga att polarisera.

Att aldrig äta dem eller aldrig på allvar ifrågasätta att man äter dem; bli aktivist eller förakta aktivister.

Hur klarar du biffen?

Jag diskuterade mat och moral med Bettina Sågbom som valt bort kött och Thomas Landers som jagar och säljer vilt.

Pia med flera podcast: Att äta djur

52:47