Vi mäter spänningen i Gone Girl

Vi gick på bio och såg Gone girl, en film som sägs vara en riktig nagelbitare. För att se hur spännande den egentligen är bar vår recensent en pulsmätare. Här är resultatet.

Det är David Fincher som regisserat Gone girl, som från början är en roman skriven av Gillian Flynn, som också gjort filmmanuset. Med tanke på Finchers tidigare filmer (Fight club, Seven,The Curious Case of Benjamin Button) är förväntningarna höga innan filmen.

Pulsmätaren spänner lite och kliar när jag sätter mig i biobänken, men efter en stund har jag glömt att jag har den på. Gone girl är nämligen en film som tar tag i mig, och det ordentligt. Det är svårt att säga något om filmen utan att säga för mycket. Har du inte sett den är det oehört viktigt att du undviker alla spoilers, för den här filmen vill du se med fräscha ögon.

Vad handlar den om?

Nick Dunne (Ben Affleck) och hans fru Amy (Rosamund Pike) bor tillsammans i ett stort hus i Missouri. På morgonen av deras femte bröllopsdag kör Nick iväg till en bar han äger tillsammans med sin syster Margo (Carrie Coon). När han lite senare återvänder till huset är Amy borta, och det ser ut som om hon blivit kidnappad. Han ringer polisen och utredningen växer snabbt och blir ett enormt projekt. Folk går skallgång och det ordnas bönestunder för Amy. Media hakar på och ett enormt drev med journalister och fotografer följer Nick vart han än går.

Nick utfrågas av polisen och många saker verkar skumma - är det han själv som mördat sin fru? Under filmens gång får vi också höra Amys historia, i återblickar från deras äktenskap, och med dagboksanteckningar hon skrev innan hon försvann.

Rysligt rysande rysare

Det här är en thriller, en riktig rysare, och den kryper in under huden på mig. Inte på ett sådant där sätt som när en tjej springer upp på vinden, jagad av en man, och man vet att hon kommer att låsa in sig i något litet rum och att han kommer att hitta henne. Inte alls så, utan mycket bättre. Gone girl är spännande på ett mycket mer smart och kusligt sätt. Rosamund Pike är alldeles fenomenal i rollen som Amy, och Ben Affleck gör också en riktigt bra rolltolkning, fast han är lite mer lågmäld.

Hur spännande är filmen egentligen?

Jag skulle säga att filmen är ganska jämnspännande. Det finns inga toppar, som kan komma av scener jag beskrev här ovan, men den är lite spännande nästan hela tiden. Jag får liksom aldrig riktigt andas ut, och fastän filmen är två och en halv timme lång, så känns det ingenstans. Innan jag såg Gone girl såg jag också en lugn och skön film, så jag skulle ha något som referens. Referensfilmen är Inside Llewyn Davis, och under den höll sig min puls på 69 - 74 slag i minuten. En rak och låg linje, med andra ord.

Här är resultatet för Gone girl.

En vuxen människas vilopuls ligger nånstans mellan 60 och 80, och jag höll mig ganska ofta ovanför 80, eller strax under. Vid några tillfällen gick den också upp till 97. Jag vill inte säga varför pulsen steg där den gjorde det, för då säger jag för mycket. Du måste helt enkelt se den själv.

Slutbetyg: Jag ger filmen fyra pulsklockor av fem. Ett riktigt bra betyg alltså. Mycket sevärd.