Slutna öns hemligheter

Isak Lilleberg från Pörtö seglade den 20 november hem med sina får från utskären när det plötsligt blåste upp till storm. Några dagar senare fann man hans lik. Han blev bara 18 år.

Innan man hittade Isaks kropp drömde hans mor att han kom till henne. I drömmen hade han sagt att det var sältossornas fel att han drunknade, för banden hade lossnat och snott sig kring hans ben.

När man hittade honom såg man att det här stämde.

Året var 1838 och på platsen där man hittade Isak reste man ett träkors på berget uppe i skogen med utsikt ut över havet.

Jag hade redan som barn hört talas om korset som rests för någon som drunknat på Pörtö, men jag har alltid tänkt att det kanske hände på 1950- eller 1960-talet. Och att det var en vuxen karl.

Korset finns på den delen av Pörtö där jag aldrig rört mig. Varken som barn, tonåring eller vuxen.

Likväl har jag kört förbi stället med båt i 40 års tid när jag åkt till butiksbåten eller kompisarna på Pörtö.

Tänk om de skjuter mig?

Det slutna militärområdet på Pörtö lät ganska allvarligt. Inte skrämmande som i ett öde spökhus, men allvarligt som i att ”om vi går förbi förbudsskylten i skogen så kan det hända att någon soldat tror att vi är spioner och av misstag skjuter ihjäl oss”.

Så tänkte jag som barn men när jag blev äldre reviderade jag tanken till att jag kanske bara blir arresterad och får böter för olaga intrång på militärområde eller någonting dylikt.

Från havet kunde man se en kanonbunker uppe på berget. Jag var alltid nyfiken på att se kanonen med egna ögon.

1 min

Öde hus: Den slutna delen av Pörtö - Spela upp på Arenan

Kopra Jaakkos grotta

På Bodön letade jag som barn efter ”Kopra Jaakkos” grotta. Det ryktades att det fanns hemliga tunnlar under havet mellan Bodön, Marholmen och Långholmen.

Kopra Jaakko skall ha varit en estnisk eremit som bodde i skogen i början av 1700-talet och som gömde sig i dolda grottor på ön.

På 1920-talet lär några Pörtöbor ha upptäckt en grottöppning då de skadskjutit en räv som lämnat blodspår efter sig i snön utanför en klyfta. Man försökte röka ut räven men det var förgäves.

Man mindes då historierna om gångarna i berget. Historierna om Kopra Jaakkos grotta som jag minns dem från 70- eller 80-talet baserar sig delvis på den förträffliga boken ”Monografi över Pörtö ögrupp” (även känd som ”Pörtöboken” bland skäriborna) och rent struntprat, när vi barn blandade ihop fakta och fantasi.

Det är kanske onödigt att tillägga att vi aldrig hittade Kopra Jaakkos grotta. Blåbär dock.

Till det slutna området

Militärområdet från kriget öppnades för allmänheten 2009 så det finns nuförtiden en stor brygga man kan ta i land vid med egen båt. Vi börjar med kanonbunkrarna uppe på berget på Lerviksudden.

Dörren är olåst så det är bara att stiga in. Det finns två mindre tunnlar eller rum och så kommer man till själva kanonen som fortfarande finns kvar. Det är alltså en fastmonterad stor pjäs som knappast är funktionsduglig längre.

Det är ett tag sedan jag gick i armén så min kanon- och haubitsexpertis är ganska rostig. Rostigare än denna järnkluns med rattar och spakar och ett långt kanonrör där laven växer.

Mig veterligen användes aldrig kanonerna och försvarsanläggningarna under kriget ”på riktigt”, men det är kanske lika så bra att inte riva dem ännu i dessa tider. Man vet ju aldrig…

Nere vid hamnen finns några övergivna trähus som tillhört försvarsmakten. Dörrarna är öppna också här så vi går runt i husen och knäpper bilder. De är inte i prima skick men inte heller ruckel.

Här ligger Pörtö och utsiktstornet på Lerviksudden med Korsberget alldeles intill.

Pörtö på kartan

Läs Forststyrelsens rapport från 2009 om Pörtö friluftsområde här:
Forststyrelsens rapport om Pörtö gamla militärområde

Spionhelikopter fastnar i träd

Vi får en nyckel till ett gammalt radartorn men låset har i något skede bytts ut så vi kommer inte in i tornet. Som tur har vi med oss en radiostyrd helikopter med videokamera. Vi kan leka att det är topphemlig spionutrustning.

Vi kan också leka att det är en billig leksak från en webbutik... Oberoende så fungerar det så ni kan själva se hur det ser ut på radartornets tak. Ni kan också se hur James Bond-kameran fastnar i ett träd.

51 s

Öde hus: Ett öde radartorn - Spela upp på Arenan

Isaks kors

Ett stenkast från tornet finns Korsberget med Isak Lillebergs minneskors. Jag blir förvånad när jag förstår hur ung killen vad när han dog och hur länge sedan det är.

Med tanke på dess ålder har träkorset stått emot både höststormar, regn och snö ganska väl. Isak kunde inte själv läsa eller skriva så man ristade in hans bomärke i korset.

Det liknade litet fyra pilar i ett hakkors. Jag har för mig att det är resterna av några rostiga spikar som utgjort bomärket.

Beundra Korsberget som panorama genom att klicka och snurra här:
Korsberget på Pörtö

När jag står framför korset har jag utsikt rakt ut över havet och Söderskärs fyr med den berömda (åtminstone för mig) hängbron mellan holmarna. Ett annat fantastiskt vackert ställe som jag besökt som barn och även på senare år.

När jag åker hem igen från Pörtö funderar jag mycket på Isak Lilleberg. Det var länge sedan han drunknade men havet och berget är lika vackert nu som det säkert var då. Liknande kors kunde ha rests i nutid också över alla som havet tagit.

Videon till Jenni Vartiainens ”Missä muruseni on” är förresten filmad där ute på Söderskär, rakt ut från Isaks kors:

Jenni Vartiainen: Missä muruseni on