Hoppa till huvudinnehåll

Utrikes

Radikala bosättare: ”Vi utkämpar krig för alla israeler”

Från 2014
Programmet är inte längre tillgängligt
Yle Nyheter: De mest radikala israelerna bor i utposter - Spela upp på Arenan (Programmet är inte längre tillgängligt)

En liten men växande grupp bland de israeliska bosättarna på Västbanken hoppas inte på fred, utan på en total erövring av området. De mest radikala bland dem tar också till våld för att långsamt driva bort palestinierna.

– Vi var på väg för att handla inför Eid och tog en taxi till snabbköpet i närheten. Pålvägen förbi Bat Ayin kastade de in en Molotov cocktail i bilen. Jag kommer inte själv ihåg det. Jag vaknade på sjukhus i Jerusalem flera veckor senare, säger Aiman Gayada.

Brandbomben kastades mot bilen i närheten av den israeliska bosättningen Bat Ayin - nära Familjen Gayadas hemby Nahalin.

Av Aiman, hans bror Hassan och de fyra barnen i bilen skadades Aiman värst. Hela hans ansikte är ärrat. Delar av näsan, läpparna och ögonlocken är bortbrända.

Han kommer aldrig att återhämta sig.

– Jag kan inte öppna höger hand eller sträcka ut armen helt på grund av muskel- och nervskador. Jag kan inte gå ut i solen på grund av ögat. Och så är det det mentala, rädslan. Och utseendet så klart, säger Aiman.

Rädslan finns kvar

Familjen tar emot på det som skulle bli deras nya vardagsrum men som aldrig hann bli färdigt.

De skulle bygga ut huset för att få utrymme för den växande familjen, men varken Aiman eller Hassan kan längre jobba och familjen har inte råd att fortsätta byggandet utan deras löner.

Familjens liv präglas ännu helt av angreppet, berättar Hassan Gayada medan han gestikulerar med de brända armarna.

– Barnen är hela tiden rädda. De vågar inte längre åka bil eller lämna byn. De är rädda för nya angrepp och de vågar inte ens gå i närheten av bosättningarna utanför byn.

Orsaken till rädslan är att de som utförde attacken bor kvar i Bat Ayin. Ingen har straffats för attacken trots att det blev en rättegång.

– De påstod att de som gjorde det här var minderåriga, men det är inte sant. Vi vet att det var två vuxna som kastade Molotov cocktailen men de hade minderåriga med så att de skulle kunna ta skulden och gärningsmännen skulle komma undan, säger Hassan.

Ingen rättvisa

Angrepp som det som familjen Gayada råkade ut för är inte speciellt ovanligt, inte heller att minderåriga döms trots vittnesmål om vuxna gärningsmän.

Familjen Gayada har försökt få ersättning med hjälp av en advokat men utan framgång.

Till skillnad från israeliska terroroffer får palestinierna som råkar ut för våld inget skadestånd. En ny lag som ska innebära lika ersättning för offer för så kallad judisk terror gäller bara dem som är israeliska medborgare eller angrips inne i Israel.

Det betyder att största delen av dem som råkar ut för bosättarvåldet inte kan få ersättning.

Familjen har tappat hoppet om att få rättvisa.

– Här på Västbanken finns ingen högre lag än bosättarna. De står över regeringarna. De är den högsta regeringen här. Det är ingen som ställer dem till svars, säger Hassan.

Kamp om Västbanken

Familjen säger att den enda orsaken bakom attacken var att de råkade köra i en bil med palestinska registerplåtar, på fel plats vid fel tillfälle.

Attacken är ändå politiskt motiverad.

Bosättarna i Bat Ayin hör till de mest radikala på Västbanken och bland dem finns också de som tror på våld för att nå sina mål.

Aharon Epstein bor i Bat Ayin och går med på att intervjuas, men inte inne i Bat Ayin. Mänskor där tycker inte om journalister, säger han

Epstein har inga problem med att kalla sig extremist men han säger att han inte är för våldsdåden. Men inte för att han inte skull godkänna dem.

– Ett krig är ett krig. Ibland krävs det radikala handlingar. Jag bara inte tycker att det åstadkommer något, säger Epstein.

Epstein menar att angreppen inte hjälper kampen då våldet väcker obehag bland många israeler och gör mer skada än nytta.

Han själv ser ändå bosättningarna som ett medel i ett långsamt krig där målet är att driva bort palestinierna från Västbanken och göra hela området israeliskt.

På frågan om vilka konsekvenser det har för grannarna till exempel i den palestinska byn Nahalin svara han att han inte bryr sig.

– Jag tror inte heller att de bryr sig om hur jag känner. Jag bor här, lever mitt liv och handlar för att stärka judarna, mitt folk.

På frågan hur han tror att målet med att ta över Västbanken ska åstadkommas utan våld är svaret att det krävs nytänkande.

– Det finns lösningar, de är inte lätta eller så trevliga. Men vi i Israel har försökt göra samma saker i årtionden utan resultat. Jag vill se något nytt, och jag vill ha det nya på mitt sätt, säger Epstein och förklarar.

– Vi kunde betala dem 100 tusen dollar och hitta länder som vill ta emot dem och israeler som vill köpa deras hus. Då flyttar vi ju inte bort dem med våld, utan låter dem flytta någonstans där de kan börja om med sin värdighet i behåll.

Växande minoritet

De radikala bosättarna är en ännu en rätt så liten växande grupp. Allt fler av dem, framförallt de unga, ser också våld som en del av kampen om Västbanken.

Nära gränsen till Jordanien finns utposten Achia, som är en av de mest östliga bosättningarna.

Utposterna här är inte ens lagliga i de israeliska myndigheternas ögon, ändå får de vara kvar och skyddas av armén.

Ibland river armén eller polisen något hus, men där utposterna får bli kvar har de en tendens att så småningom göras till godkända bosättningar av myndigheterna.

Rafael Morris har bott i Achia i två år och är en av dem som ofta kallas Hilltop Youth, ungefär kullarnas ungdomar.

Det är en rörelse som bygger olagligt på kullar kring bördigare områden på Västbanken, för att långsamt ta över odlingsjord från palestinierna.

– Bygger man på kullarna kan man odla i dalarna. Och det är det vi gör här. Vi har till exempel en stor olivoljefabrik här. Så genom att kontrollera kullarna får man kontroll över all mark, säger Morris.

Religiöst uppdrag

Morris säger också att kampen om Västbanken är ett krig och bosättningarna en långsam erövring.

Därför har han ingen förståelse för dem som motsätter sig våld.

– Det är ett stort misstag. Om man inte angriper förlorar man. Och förlorar vi här förlorar här förlorar vi snart Tel Aviv och Jerusalem, säger Morris. Vi gör det jobb armén borde göra och utkämpar kriget för alla israeler.

Morris vill se en israelisk bosättning på varje bit land på den ockuperade Västbanken.

Han menar att då bosättningarna tar över kommer palestinierna så småningom att trängas undan. Han ser också bara våld och skadegörelse mot palestinierna och deras odlingar som en del av det arbetet, trots att han säger att han inte själv deltar i våldsdåden.

På frågan om hur länge han tror att det kommer att ta innan deras mål har nåtts säger han att han inte vet, men att det inte heller har så stor betydelse.

Han hoppas på någon stor omvälvning som ska göra att det går snabbt, men det är ett heligt uppdrag så det får ta tid.

– Om någon år 1945 skulle ha frågat när judarna har en egen stat var det få som kunde svara på det. Det här kan ta 100 eller 200 år, eller så kan det hända på två tre år, säger Morris.

Diskussion om artikeln