Igelkottarna checkar in
Vi öppnar porten till sjukhusområdet. Nu lämnar vi den egentliga Högholmen och går ut på en skild liten holme öster om djurgården. Det är här sjukhuset för vilda djur har funnits sen år 2006 och närmare bestämt den igelkottsmottagning vi nu ska höra oss för om.
Kvanthopp: Inslag: Igelkottsmottagning på Högholmen (Kvanthopp 9.10.14)
Avskildheten från resten av Högholmen är bra. Dels innebär den lugn och ro för de djur som kommer hit, dels innebär den ett skydd för djurgårdens egentliga djur eftersom de vilda djuren kan bära med sig sjukdomar.
- 163 igelkottar har vi hittills tagit emot i år, berättar Stina Renqvist, kurator på Högholmen.
Det har varit ett år med många igelkottar. Vintern var mild, förklarar Stina och det gjorde att många igelkottar överlevde vinterdvalan och fler än vanligt födde nya ungar. Eftersom igelkottar tenderar att hålla sig nära människor så var det därför också extra många som tog skada eller blev föräldralösa. Bilar, gräsklippare och trimrar är ofta orsaken till deras skada eller död.
Tuttflaska och kattmat
Men det finns ljus i tunneln. Och det är i den tunneln vi är. Stället dit de skadade eller övergivna djuren kan föras för omvårdnad.
- Den första tiden matas ungarna med mjölk ur tuttflaska. Ganska snabbt lär de sig dricka från fat. Och så småningom blandar vi in lite maletkött och kattmat i mjölken, berättar Stina.
Larverna
Det här kunde vara en mysig historia om hur igelkottarna har det skönt under värmelampan och blir ompysslade av skötarna. Och så är det också, men tyvärr inte blott och enbart. Det händer nämligen förhållandevis ofta att de små igelkottarna inte kan räddas och då är det till synes något så odramatiskt som flugor som är orsaken. Om igelkottsungen har hunnit förlora kroppsvärme ute i naturen, då har det antagligen redan hunnit gå illa.
- Då kommer flugorna. De tror att igelkottarna är döda och lägger sina ägg i dem. Vi kanske ser det direkt då de kommer eller så börjar det märkas då vi värmer upp igelkottarna och det börjar komma fram alla möjliga fluglarver. Det låter hemskt och det är hemskt.
De äter upp igelkotten?
- Jo, de äter på dem. Flugan lägger sina ägg för att larverna ska ha mat. Man kan inte göra annat än avliva dem så de inte behöver lida mer.
Igelkotten helst ensam
Men de som inte råkar ut för fluglarverna, de kan oftast växa till sig med hjälp av den kost och logi som djursjukhuset erbjuder. Då igelkottarna sen mår bättre flyttar de ut på gården för att vänja sig vid sitt normala klimat.
På gården finns en inhängnad. Inne i den finns "spiltor" avskärmade med galler och med en fanerlåda i. Lådan är inredd med halm. Igelkottar är ensamvargar som helst bestämmer över sina egna vrår. Blir de fler blir det oftast gräl. Redan små ungar kan buffa bort varann från matfatet så att de svagaste syskonen får för litet att äta.
Trippande steg
Just nu syns inte en endaste till. Morgonmålet är förbi och de sover tupplur.
Nej, men där kommer ju en spatserande! Kavat fram till tallriken med maletkött bara. Små tuggor och sen tillbaka in i faner-halm-boet. Och efter en stund en ny runda. Blir fotograferad det andra varvet (se bild ovan).
På sjukhuset för vilda djur huserar igelkottarna tills de väger minst 800 gram. Då är de tillräckligt stora för att själva klara av att gå i ide i naturen.
Men få se nu om någon av dem hinner bli det ännu innan vintern kommer. I annat fall övervintrar de här. En del av dem inne, andra ute i fanerettorna. På våren, i april ungefär, hägrar friheten. De privatpersoner som kommit hit med igelkottarna får då också bli de som återför dem till naturen. Men om det finns "lediga" igelkottar så kan vem som helst ta kontakt med Högholmen och anmäla intresse.
Högholmens egen inspelning från i somras.
' /%3E%3C/svg%3E)
