Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Uppfriskande finlandssvensk punk

Från 2014
Uppdaterad 29.10.2015 09:43.
skivomslag
Bild: YLE/Dan Eskil Jansson

Jag tror jag tror på punkrocken, jag tror jag tror på punk igen (sjunget till melodin Jag tror på sommaren). Ja, det är fina tider för finlandssvensk punk. Och därmed jämförbara uppiggande musikstilar.

Redan tidigare i år utropade jag musikbloggen ZXC Musiks eminenta samlings-CD En samling finlandssvensk punk- och skräpmusik till törhända årets julklapp. Jag hade fel. Årets julklapp är vinylversionen av den samma.

Jag hade nästan glömt bort hur himla skönt det är att lira punk från just vinyl! Det är något i det formatet som passar musikstilen bättre än CD-dito. För att inte tala om modernare format. Ni får gärna kalla mig gammaldags, men har man hängt med och gillat punken ända från början, så bara går det inte att klå punk på vinyl.

I synnerhet inte när musiken och låtarna överlag är så himla bra som på En samling finlandssvensk punk- och skräpmusik. Jag gillade dem skarpt redan på CD:n, men det är som om de fått ett extra lyft nu i och med vinylen. Die Zlaskhinks, Jakob Böhme, Trashcan Dance och de eviga Sven Tuba och Fiskmåsarna låter så bra att jag nästan får lust att knäcka mig en liten lyckopilsner. Eller tolv.

Trashcan Dance / Reptile Heart (remix)

Och som om inte detta vore nog, så har de fina finlandssvenska flashrockarna The Dogshit Boys precis gett ut en ny skiva – Puke!. Som även den kommit i såväl CD- som vinylformat.

Ända sedan skivdebuten This Is Flashrock! (med klassikern One Minute Fuck) år 2001 har Dogshittarna ivrigt gett ut skivor och genomgående hållit den litet hemlagade men fungerande stilen. Som de trots ett par medlemsbyten inte bara lyckats hålla fast vid, utan t.o.m. förfina. Vilket naturligtvis är helt fel term i detta sammanhang, men ändå passligt på något vis.

The Dogshit Boys håller sig fortfarande långt till deras kära gamla teman sprit (Alkoholiongelma) och kvinnor (Cougar Woman och Girl, Eat My Shit), men här finns också en hyllning till Karis som med varm famn tagit emot Dogshittarna.

The Dogshit Boys kallar sin musik för flashrock och det får de gärna göra. Men ett vältränat öra hör ändå att deras musikaliska rötter finns i punken. Texterna är sedan skrivna av Irwin Goodmans och Eddie Meduzas hemliga kärleksbastardunge. Puke! kan gott bli årets nyårspresang. I alla fall temamässigt.

The Dogshit Boys / Karis Rock City

Men när vi nu är inne på det här med punk från Svenskfinland finns det ett band från Åland som jag väldans gärna vill lyfta fram. Nämligen Mordhundarna.

Mordhundarna är en relativt nystartad power trio med rötterna i den ädla svenska punken som kom i slutet av 70- och början av 80-talet. Texterna är på svenska och närmast poetiska i sin samhällsbeskådan. Mordhundarna har tyvärr inte ännu gett ut någon skiva, men om de försöker få det hela finansierat t.ex. via Kickstarter el.dyl., så anmäler åtminstone jag mig genast som en av sponsorerna. Mordhundarna är för bra för att inte spridas på skiva. Vinyl eller CD. Anåda.

Mordhundarna / Rock n roll (är för såna som oss)

Dan Eskils musikbar

Kurt Cobain i New York Coliseum 14.11.1993.

Kurt luktar litet konstigt

Dags att lyfta fram kopplingen mellan Nirvana och jazz?

Obskyr vinyl 2: Yellow Dog / Beware Of The Dog

Fick topp 10-hit med Just One More Night.

Morrissey är en mästare på ord

Självbiografin fortsätter på den vältaliga linjen.

Obskyr vinyl 1: Scott Merritt / Serious Interference

Udda skivfynd ur mitt eget ödmjuka lilla diskotek.