"Vandringsfiskarna är värda att jobba för"
För en del av talkojobbarna handlar det om att snygga upp närmiljön. För fritidsfiskarna handlar det om att återgälda en del av det de drar upp till havs och vid forsar och älvar. Båda förenas av fascinationen att skapa lekplatser för vandringsfiskar, ett naturens skådespel, som när det lyckas är en upplevelse att följa med.
Ett uppsving för talkoarbete till förmån för bäckar och åar - det kan man tala om i huvudstadsregionen i höst. Tiotals talkon har ordnats på olika håll i huvudstadsområdet, dels för att blåsa liv i de vattendrag där vandringsfiskar såsom öring och sik kan tänkas trivas och föröka sig. De som har bäcken bakom hemknuten snyggar gärna upp närmiljön.
Det är Virtavesien hoitoyhdistys Virho som är en av de centrala arrangörerna bakom talkojobben vid bäckar och åar i både Vanda, Helsingfors och Esbo.
Yle Nyheter besökte ett välbesökt talko, som ordnades i Lukubäcken i Mankans i Esbo.
Eldsjälar behövs
Spadarna går och skottkärrorna töms i stadig takt i bäcken en lördag i oktober. Här finns 40 ton grus och stenar som ska spridas ut. Svetten lackar men talkot är mer än fysiskt arbete. Folk träffas och arbetar för ett gemensamt mål. Många barnfamiljer deltar och det går åt mycket kaffe, smörgås, läsk och kex.
- Som så ofta har vi några personer som är jätteaktiva i invånarföreningen här i Mankans, berättar Jan Bäckström. Vi har fått till stånd nya skyddsvägar här men också nya trafikmärken. Vi har också velat täcka över vissa diken i närheten, säger han, allt i ett led att öka säkerheten. Se videoklipp intill!
Lukubäcken är ett lågt, tätt bebyggt område och föreningen har också åstadkommit trygga promenadvägar här.
Bäckström säger att det gäller att själv vara aktiv och inte vänta sig att saker blir gjorda.
Sociala medier
Bäckström säger också att sociala medier har erbjudit en helt ny form av aktivitet. Han fick veta om talkoevenemanget via Facebook.
Han är överraskad över uppslutningen på talkot. Nu är över hälften lokalt folk.
- Vi är bekymrade över vår omgivning, vi är bekymrade över hur det har förfallit här. Här får man komma ut i naturen och göra något praktiskt.
Samarbete a och o
Själva talkot har ordnats av Aki Janatuinen, en mångsysslare när det gäller fiskefrågor. Dels arbetar han för Virtavesien hoitoyhdistys - fritt översatt Föreningen Strömmande vatten men han är också verksam inom Esbo fiskeområde.
- Jag är glatt överraskad över uppslutningen vid Lukubäcken, säger han. Nu försöker vi restaurera bäcken och skapa lekplatser för vandringsfiskarna. Här har planterats både öringyngel och dessutom har man lagt ut rom i vattnet så här finns en liten, fast öringstam.
Janatuinen säger att man måste satsa på grusbotten och stenar om man vill att en större öringstam vandrar upp för att föröka sig. Det krävs syrerikt vatten, gömställen och virvlar eftersom det är uppströms fiskarna söker sig för att leka.
Är det inte farligt för vandringsfiskarna med offentlighet?
Janatuinen medger att människan nog är fiskens största fiende här men bedömer ändå att okunskapen är värre.
- Om folk känner till att de har en pärla här bakom i bäcken, en levande öringstam som återvänder hit för att föröka sig så förstår de också att skydda den, säger han.
Janatuinen bedömer att den oväntade uppslutningen beror på att stadsbor har börjat fästa mer uppmärksamhet vid sin närmiljö. Alldeles intill finns det ställen som erbjuder rekreation och innehåll i livet, funderar han. Det kan vara roligt för barnfamiljer att följa med livet i bäcken.
Vilken är då den bästa belöningen för dagens talko?
- Belöningen är ett småleende i mungipan, vattnet flödar med fart och diket har blivit en bäck igen.
- Snart vandrar större fiskar, både honor och hanar upp i bäcken och nästa år kan man säkert få syn på fler mindre fiskar än hittills, målar Janatuinen och välkomnar observationer om vad närinvånarna lyckas få syn på i bäcken på senhösten.
Det är ju spännande att se om vårt arbete duger - kommer fiskarna faktiskt att ta ibruk de lekplatser vi byggt?
Elfisket gav önskat resultat
Några dagar efter talkot återvänder vi till bäcken för att se om fiskarna är framme och nosar på de nya lekplatserna.
Aki Janatuinen har med sig sin kollega Ari Saura från Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet. De har försett sig med ett litet elaggregat och släpper el i vattnet för att bedöva fiskarna och kunna studera dem. Fångsten håvar de sedan upp i ämbar för att bokföra resultatet.
- Vi fick både småöringar, några minigäddor och några rejäla, dryga 20 cm hanar och honor. Det ser bra ut, säger Saura när han mäter fiskarna.
Han gläder sig över den största, fyraåriga stora honan som redan har verkat hitta fram till lekplatserna. En del av öringarna lever hela sitt liv i bäcken medan andra vandrar ut till havs.
Lukubäcken en del av Gräsaån
Aktuellt: Talkojobb ska rädda öringen i Lukubäcken
Lukubäcken utgör en del av Gräsaån eller Gräsadiket som den också kallas. Bäcken rinner ut vid Gäddvikens båthamn. Den Y-formade bäcken består av Lukubäcken och Mankansbäcken och de sträcker sig över ett 25 kvadratkilometer stort område.
Öringstammen lär ha varit stor ännu på 1960-talet och efter att avloppsnätet och vattenreningsverken har byggts ut så finns det igen förutsättningar för en livskraftig öringstam.
Aki Janatuinen berättar att man började med öringutplanteringar i början på 2000-talet. Under senare år har man kunnat se större honor i bäcken och utgår ifrån att de kommer tillbaka till hembäcken för att leka. Observationer har gjorts både i Kilotrakten och i Lukubäcken.
- Vi hoppas få till stånd en livskraftig öringstam som inte behöver utplanteringar, säger Janatuinen.
Samarbetsparterna i projektet är många. Utplanteringarna har bekostats av NTM-centralen, gymnasieelever från Olarsby har deltagit i arbetet, Esbo miljöcentral är inkopplad liksom Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet. Plus föreningen Virho, förstås. Se videoklipp från Lukubäcken på finska intill!
Öringarnas barnkammare
NTM-centralen i Nyland har nyligen beslutat att eftersom det finns både sik och öring i Lukubäcken är det förbjudet att fiska med mask. Inte heller får man fiska här med ett s.k. läntillstånd.
- I praktiken betyder det här att bäcken är fredad för att fungera som öringarnas barnkammare, förklarar Janatuinen. Tids nog kan man försöka fånga de stora öringarna ute till havs.