Räddningshundar räddar liv varje vecka

Då en person är borttappad, kommer Frivilliga Räddningstjänsten snabbt och hjälper polisen. Organisationen grundades för 50 år sedan, efter en tragisk händelse i Lappland där hjälpen kom alltför sent.

Det var i slutet av maj år 1963 som en 5-årig flicka i Muonio hade tappat bort sig. Folk gick man ur huse för att leta efter henne, men trots ett otal frivilliga hittade man henne inte i tid. Det gav idén till att grunda en mer organiserad efterspaningsverksamhet. I dag består Frivilliga Räddningstjänsten av 50 olika organisationer - allt från Röda Korset, marthor, scouter, sjöräddare och simräddare till Automobilförbundet, Taxiförbundet och Flygräddningssällskapet. Och alla behövs. I medeltal är det flera larm varje vecka.

Åbobon Stina Törnblom och räddningshunden Lusse hör till Egentliga Finlands Räddningshundar, som årligen får ett 30-tal larm i Åbotrakten. Ryggsäcken är alltid packad.
– Vi går parvis och får ett område som vi ska söka av, med hjälp av hundens goda luktsinne. Människornas uppgift är att gå där så vettigt som möjligt så att hunden har en chans att få lukt av den borttappade.

Det kan finnas andra människor i skogen förutom den borttappade, men hunden meddelar förstås om alla. Det görs på tre olika sätt.

De flesta hundar markerar att de har hittat någon genom att skälla då den har hittat någon. Andra hundar har en rulle hängande på sitt halsband, och när den hittat en människa tar den sin rulle i munnen och springer till föraren. Det tredje sättet är att hunden för hundföraren berättar att den har hittat en människa, genom att lägga sig ner framför föraren, genom att hoppa mot henne eller genom att springa tillbaka och skälla. Föraren och hunden kommer tillsammans överens om sättet.

Tack vare Frivilliga Räddningstjänstens omfattande verksamhet har det i Finland inte funnits behov av Missing People eller andra frivilliggrupper, som till exempel i Sverige.

Men alla vill inte bli hittade. Det kan finnas kvinnor som försöker gömma sig för sina våldsamma män, eller någon som polisen vet att är självdestruktiv.
– Frivilliga Räddningstjänsten är mycket välorganiserad. Vi vet att när polisen kallar på oss så då är det någon som vill bli hittad.

Enligt Törnblom lyckas Frivilliga Räddningstjänsten hitta 80 procent av dem man letar efter.
– Det har ingen betydelse vem som hittar. Om det sedan är en människopatrull eller en hundpatrull så det är sak detsamma. Huvudsaken är att vi hittar.

Programmet Närbild på Yle Fem handlar på måndag (20.10) om personer som försvinner, och vad som händer sedan. Tv-programmet börjar klockan 20.

Läs här om den 5-åriga flickan som försvann.