”Jag vet inte vad som hände min pappa”

Olli Ilanders pappa åkte ut på paddlingstur för 16 år sedan. Han kom aldrig tillbaka. Än idag vet familjen inte exakt vad som hände.

Borgåbon Olli Ilander berättar att det egentligen var meningen att han själv också skulle vara med på färden. Han var med och planerade turen men fick sedan sommarjobb i Stockholm.

- Det som har hänt har hänt och det kan man inte inverka på, säger Ilander. Men det harmar mig jättemycket att jag inte vet vad som är orsaken till att han drunknade.

Det var sommaren 1998 som Olli Ilanders pappa, Vesa Ilander, startade sin paddlingsfärd från Kökar i Ålands skärgård. Tanken var att paddla till Bogskär fyr.

Det var en krävande och riskfylld färd på öppet hav men planeringen var gjord i minsta detalj.

- Pappa var liksom jag en vetgirig person och han var alltid noggrann, säger Olli Ilander.

Förutsättningarna för paddlingsturen var goda. Pappan hade undersökt väderstatistiken och kommit fram till att juli månad var bäst lämpad för paddlingen. Han var en erfaren paddlare i gott skick, berättar Ilander.

Hobby som blev projekt

Vesa Ilander hade ett projekt på gång. Han ville paddla till alla fyrar i Finland. Han hade kommit en bra bit på vägen och hade endast tre fyrar kvar. Bogskär fyr var en av dem.

Det var den 18 juli 1998 och Olli Ilander minns dagen som om den var igår.

- Det var min lillebror som ringde mig i Stockholm. Jag hörde genast på hans röst att nu är det allvar. Jag behövde inte ens lyssna på vad han sa. Jag visste. Jag skrek högt. Det var en chock.

Spaningarna sattes igång

Fem dagar efter att Ilanders pappa hade startat från Kökar lade en svensk seglare märke till en upp och nedvänd kajak. Han meddelade Kökars sjöbevakningsstation som i sin tur ringde hem till Ollis mamma och lillebror.

Spaningarna efter Vesa började. Alla resurser sattes in: kommersiella fartyg, gränsbevakningen med både helikopter och båtar, fritidsbåtar, flygplan och ett privatföretags ambulanshelikopter.

- Hoppet fanns hela tiden där. Tänk om de hittar pappa.

Först hittades kajaken, sedan paddeln och tältet som var inpackat i vattentät förpackning, allting ute på öppna havet. Spaningarna var effektiva och fastän hoppet sjönk för varje gång de hittade pappas saker så fanns det ändå en liten del i mig som hoppades på att de ännu skulle hitta honom.

Spaningarna efter Vesa avslutades efter tre dagar. Sjöbevakningen överlämnade fallet till polisen. Vi visste att han lyckades komma ut till Bogskär fyr säger Olli. Fotografier av fyren hittades i pappas kamera som var inpackad i en vattentät förpackning.

- Det känns i alla fall skönt att han lyckades nå sitt mål, säger Olli.

Ovissheten tyngst

Att inte veta vad som hände med pappan och om han var vid liv eller inte var tungt för Olli Ilander och för hela familjen. Olli började själv med detektivarbete. Han tog del av dagböcker och protokoll från sjöräddningscentralen. Han höll ständigt kontakt med spanarna och försökte hitta närmare anteckningar om färdplanen och väderleken.

- Det hjälpte att hålla fast vid praktiska saker och det kändes som att jag hade en viss kontroll över situationen.

Det är fortfarande oklart vad som hände. Allt är bara gissningar. Olli har väderleksrapport från den veckan och han vet att det blåste upp till 15-16 meter per sekund och att den hårda väderleken höll i sig i tre dagar.

- Vi får aldrig veta exakt vad som hänt och när det hänt, men vi antar att det hade att göra med den hårda vinden.

Över en månad senare hittades Vesa Ilander. Han hade flytväst men av en eller annan orsak så hade den inte hållit honom flytande. Kroppen hittades långt ifrån Bogskärs fyr, i Högsåra i Kimito.

Innan familjen fick höra att kroppen hittades gick det ytterligare en månad, eftersom man inte kunde förknippa den upphittade kroppen med Vesas drunkningsolycka.

- När han äntligen hittades så kändes det ändå som en lättnad, säger Olli Ilander.

"Jag är tacksam"

Ilander har tänkt massor på varför och hur det hände och säger att det är klart att det har påverkat honom. I vilken utsträckning kan han inte säga.

- Jag var vuxen då det hände och jag upplever det som att vi hade ett långt och givande förhållande.

Olli Ilander är tacksam för tiden han fick tillsammans med sin pappa. Den blev kort men desto mer givande.

- Han gav mig mycket, han var en fin pappa. Han skötte sitt jobb som pappa och han gjorde det otroligt bra.

Mer i Närbild måndag 20.10.2014 kl.20.00 i Yle Fem.
Andra sändningen tisdag 21.10 kl.17.25