Hämnaren kör plogbil
I en klassisk filmscen ur filmen Falling down får William Foster (spelad av Michael Douglas) nog av stressen, hettan och de larmande ljuden i en bilkö i Los Angeles. Han kliver ur sin bil och förvandlas från förvärvsarbetande familjefar till en hämnare som vill utplåna allt och alla som kommer i hans väg.
Även i Hans Petter Molands bioaktuella film Kraftidioten förvandlas huvudpersonen Nils från en alldaglig plogbilschaufför till en hämnare. Nils är beskedligheten personifierad. Han är en man som sköter sitt jobb utan knot och plogar de ändlösa landsvägarna för att andra ska kunna ta sig fram i mörker, snöstorm och kyla. Nils är samhällets stöttepelare utan att han själv vet om det. Man kan rentav se honom som civilisationens försvare: en man som med sin plogbil banar väg för andra.
Krossad idyll
Stellan Skarsgårds rollfigur gör inget större väsen av sig. Livet i den norska avkroken har sin gilla gång. En höjdpunkt infaller när Nils blir vald till årets ortsbo och belönas med en liten minnesplakett. Hans Petter Molands film kunde ha fortsatt som en lågmäld film om en kuvad och aningslös man, men precis när man invaggats i den sömniga småstadsmentaliteten, byter filmen spår och blir en dråplig gangsterrulle där blodet skvätter och drivan färgas röd. Likheterna med bröderna Coens film Fargo är många: det är blodigt, skruvat och överdrivet på ett sätt som framkallar både skratt och förundran.
Hämnd som motiv
Hans Petter Moland ville göra en film om hämnd. Hämnden är primitiv, men djupt mänsklig, säger han. Nils spelad av Stellan Skarsgård blir en hämnare när hans son av misstag blir dödad av ett gäng utländska gangsters. Då händer plötsligt något med Nils tyglade känsloliv och den beskedliga mannen blir en besinningslös hämnare. Nils blir kraftidioten som inte förmår slå sig till ro, förrän den sista oförrätten kvitterats med en kula.
Hans Petter Molands film är visuellt anslående. Den gör sig också lustig över småstadsmentaliteten, uppblåsta gangsters och vårt behov att inordna människor i boxar. Kraftidioten handlar i hög grad om identitet och vilka epitet vi så lätt klistrar på våra medmänniskor utgående från utseende, vanor och ursprung. Kraftidioten etablerar ett standardscenario för att sedan (i bokstavlig mening) spränga alla ramar. Nils blir en hämnare. Gangstrarna blir löjliga eller rentav blödiga. Ingen i den här filmen är riktigt den han ser ut att vara.
Mansfilm
Kraftidioten är en film om män och om mäns tyglade känsloliv som endast verkar kunna frigöras med hjälp av våld. Fast det finns en frid efter ragnaröken. I den talande slutscenen sitter två ärrade män i tyst samförstånd. Nils hämndaktion är över. Han har inte fått sin son tillbaka, men oförrätten är kvitterad med blodshämnd. Gangsterhövdingen Papa (spelad av Bruno Gantz) har berövats sin makt, men försonat sig med sitt öde eftersom han själv vet hur det är att förlora en son. Där sitter Nils och Papa bredvid varandra i en liten sopmaskin och färdas genom ett snörikt landskap. Allt är tyst. Inga ord behövs längre. Balansen är återfunnen. Det finns en genuin manlig vänskap som gemensamma erfarenheter befäster.
Hans Petter Moland visar i sin film att hämnden fungerar som en stark drivkraft. Vad är det då som får andra män att spåra ur? Vresiga män finns det gott om, men steget från gnat och vardagsterrorism runt köksbordet, till att bli en våldsman eller rentav massmördare är tack och lov långt.
Lasso 26.8 kl. 20 och 27.8 kl. 17:25 i Yle Fem och på Arenan