Hoppa till huvudinnehåll

X3M

Ring eller hälsa på din mommo

Från 2014
Barnbarnet skuffar mommo.

I dag (18.10) är det mor- och farföräldrarnas dag. Och visst är det så att de förtjänar en egen dag. De brukar skämma bort sina barnbarn, vara allmänt stolliga och kärleksfulla. Men vi har mycket vi kan lära oss av dem.

Är det länge sedan du varit i kontakt med mommo eller faffa? Lyft telefonluren och ring till dem. De kommer att bli väldigt glada.

Vi på webbredaktionen ville hylla mor- och farföräldrar med några minnen och historier. Har du själv en bra historia? Kommentera gärna!

Ankas mommo

Min mommo är 94 år och en stålmormor. Hon bor ute på landet i ett stort hus. Trots att hon nuförtiden måste gå med rullator går hon ibland ut till vedlidret. Där lastar hon upp vedklabbar på en pulka som hon sedan drar efter sig upp till köket och vedspisen. Hela processen tar oerhört lång tid, men hon gör det, för hon är envis som få. Mommo är en sådan där tant som slår ihjäl möss med kvast (det är sant) och kan baka bullar i sömnen.

Mitt bästa minne av mommo är från när jag var liten, när hon tog hand om mig varje dag. Det var vinter och vi åkte ner för en backe med sparkstötting. Snabbt gick det och sparken krängde hit och dit. Jag skrattade, mommo skrattade, och vi levde farligt.

Muffes fammo och mommo

Jag har alla mina mor- och farföräldrar vid livet. Speciellt min farmor har gjort intryck på mig. Hon är snart 90 och farfar är 93 år gammal. De har hållit ihop hela livet och har tre barn och tio barnbarn och hittills fem barnbarnsbarn. Min farmor har många gånger undrat över dagens äktenskap. Hon har påpekat att i dag ska vi ha så himla mycket passion i våra förhållanden, vilket leder till massor av skilsmässor. Hon menar att folk inte förstår att kärleken ändrar och blir mer som en vänskap när man varit riktigt länge tillsammans. Men det är också kärlek och en mycket stark sådan.

Farmor är riktigt klar i huvudet trots sin höga ålder. Min mormor däremot är ganska stollig. Hon vägrar allt nytt som skulle underlätta hennes liv: tvättmaskin, luftkonditionering under sommarhettan och hemhjälp. Men jag antar att stollighet och envishet kan ha lite med deras generation att göra.

Catzos dagmamma

Ända sedan jag var nio månader gammal och tills jag fyllde nio var jag dagbarn hos en tant som hette Elvi. Hos Elvi lärde jag mig äta kokt abborre, dricka kaffe från fat och bäst av allt, prata svenska (mina föräldrar pratar bara finska). Elvi var en underbar gammal tant som kunde bli riktigt amper om man gjorde hyss (som skrev med sprittusch på en nytapetserad vägg) men som älskade en av hela sitt hjärta. Jag har så många fina minnen från min tid hos Elvi, hur vi rutschade nerför uthustaket den där vintern när snön nådde takkanten, hur knäckebrödet smakade så mycket bättre när vi hade picknickar på gården och hur hon för det mesta lät mig välja själv vad jag skulle äta när jag kom från skolan (spagetti, makaroner, plättar eller våfflor valde jag alltid mellan). Vårt förhållande var mycket mer än ett dagmamma-dagbarnsförhållande, jag var en del av Elvis familj.

Jag tänker fortfarande på henne ibland och på hur hon så hastigt gick bort. Här implimenterar jag det klassiska att jag borde ha ringt och hälsat på mycket oftare medan hon var i livet, men trots det har jag så många fina minnen. Och jag kommer fortfarande ihåg hur hennes hemlagade knäckebröd smakade.