Stryk för en miljon
Det har kallats den finländska rättshistoriens dyraste knytnävsslag. Ett enda slag i ett nattligt fyllebråk vid korvkiosken har lett till 10 år av rättegångar, närmare 40.000 € i rättegångskostnader och ett utdömt skadestånd på sammanlagt över en miljon euro. Hur är det möjligt att samma slagsmål kommer upp i rätten om och om igen? Och varför ska skattebetalarna betala såväl rättegångskostnaderna som skadeståndet?
Det hela började som vilken som helst finländsk veckoslutsnatt. Fredagen hade blivit lördag och klockan närmade sig fem på morgonen den 21 februari 2004. Det var en varm natt för årstiden i Lahtis, bara knappa två minusgrader, nästan vindstilla och inget snöfall.
27-åriga Marko Viljanen hade gått på en krogrunda efter jobbet tillsammans med sina arbetskamrater, men när krogarna hade stängt så begav sig sällskapet till Hansagrillen i centrum för att äta. Viljanen säger själv att han inte var berusad, men enligt ögonvittnen i sällskapet så hade han svårt att hålla sig på benen, och de andra fick tidvis leda honom. Viljanen hade flera stökiga år bakom sig, och hade redan hunnit samla på sig otaliga domar, men han var tills vidare inte dömd för våldsbrott.
Vid Hansagrillen befann sig redan en 18-årig man tillsammans med sin kompis. Också de hade varit på en lång krogrunda och 18-åringen säger själv i polisförhör efteråt att han var kraftigt berusad. 18-åringen var vid den här tidpunkten arbetslös, och hade hoppat av gymnasiet. Han satsade allt på sin boxningskarriär. Mannen hade boxats sedan han var 11 år gammal, och tagit medaljer både i finska och nordiska mästerskapstävlingar.
Slagsmål vid grillen
Exakt vad som hände när Viljanen och 18-åringen möttes vid Hansa-grillen är svårt att säga. Båda säger i polisförhör att de inte har några minnesbilder av bråket. Övriga vittnesmål är inte helt entydiga. Men oavsett hur det börjar så råkar de i gräl. Ett gräl som slutar med att Viljanen slår 18-åringen och båda faller till marken. Polisen kommer. Viljanen hamnar i finkan och 18-åringen på sjukhus, därifrån han skickas hem dagen efter.
Följande dag kommer 18-åringen tillbaka till sjukhuset för att han svimmat hemma, och lider av trötthet och huvudvärk. Det görs en neurologisk undersökning men den vårdande läkaren tycker sig inte se något avvikande. Andra läkare som kopplas in senare kommer att tolka bilderna annorlunda.
Det hela går så småningom till tingsrätten, som bötfäller Viljanen, och ålägger honom att betala 1.000 € i skadestånd till 18-åringen för sveda och värk. Viljanen överklagar till hovrätten, men förlorar. Tingsrättens dom blir alltså gällande.
Rättegång 2, 2006-2009
Den andra rättegången om samma slagsmål startar redan 2006. Offret, som nu har hunnit fylla 20 år, vill ha skadestånd för bestående men, i det här fallet en hjärnskada som han anser sig ha fått i slagsmålet. Enligt mannens egen uppskattning är skadan av klass 13 , alltså en svår hjärnskada som leder till allvarliga mentala problem. Av den orsaken säger han sig vara oförmögen att arbeta. Mannen beviljas rättshjälp, och behöver därför inte betala själv för rättsprocessen.
Han vill ha 50.000 euro i skadestånd, och stöder sig på ett utlåtande från en läkare som familjen anlitat. Läkaren har i detta skede varit specialiserad på neurologi i tre år. Enligt hennes tolkning beror offrets hjärnskada enbart på slagsmålet 2004.
Även offrets mor vittnade vid rättegången om att hennes son varit en balanserad och välartad ung man fram till slagsmålet, men att han förändrats helt efter det. Offrets boxningstränare Kari Korhonen kallades också in för att vittna. Han sade i sitt vittnesmål att amatörboxning inte ökar risken för hjärnskada.
Viljanen och hans jurist Esko Kivitie var inte övertygade. Därför bad rätten den dåvarande Rättsskyddscentralen för hälsovården om ett utlåtande om fallet. Uppdraget gick till neurokirurg Simo Valtonen, som faktiskt såg spår av en hjärnskada i de bilder som togs 2004. Ändå går hans tolkning stick i stäv med mammans version:
I sitt utlåtande, som gavs i oktober 2007, skriver Simo Valtonen att det är omöjligt att säga exakt hur mycket av offrets hjärnskada och problem som förorsakats av slagsmålet 2004, och hur mycket som beror på boxningen. Han uppskattar att offret är i skadeklass 10, men att slagsmålet har orsakat under hälften av mannens skador.
Rätten trodde mera
på familjen
Neurokirurg Simo Valtonen är i det här fallet en utomstående expert som representerar myndigheterna, och saknar koppling till någondera parten. Offrets mamma, hans boxningstränare och hans vårdande läkare är av naturliga skäl inte riktigt lika oberoende. Ändå väljer tingsrätten i december 2008 att tro mera på dem än på Rättsskyddscentralen för hälsovården. Rätten anser det bevisat att hjärnskadan inte har orsakats av boxningen. Tingsrätten slår fast att Marko Viljanen ska betala 25.000 € i skadestånd till mannen som han slog närmare fem år tidigare.
Hovrätten var på samma linje som tingsrätten - offret hade en bestående hjärnskada, som åtminstone till hälften berodde på slagsmålet. Viljanen dömdes alltså att betala skadestånd till offret.
Men när det gäller hur stort skadeståndet skulle vara var domarna oense. Alla tre gav olika summor. Ett av hovrättsråden tyckte att Valtonens utlåtande var inexakt och osäkert, och att tingsrättens 25.000 € var rätt. En annan tyckte att offrets neurolog var oerfaren och överdrev. Hon tyckte att 2.500 € skulle räcka och att den riktiga skadeklassen var 1. Den tredje domaren kom fram till att skadeståndet skulle vara 12.500 €, och detta var också den summa som utdömdes av Kouvola hovrätt i december 2009.
Rättegång 3, 2012-2014
2011 fick offret läkarintyg på att han är arbetsoförmögen, och i april 2012 blev han sjukpensionerad. Men pensionen var bara 265 € i månaden efter skatt, och det räcker inte långt. Därför var det dags att hösten 2012 inleda den tredje rättegången om samma slagsmål. Nu handlade det om att offret var arbetsoförmögen på grund av sin hjärnskada. Men arbetsoförmågan hindrade inte mannen från att fortsätta boxas.
Mannen hade gått minst fem boxningsmatcher efter slagsmålet. I februari 2012, alltså efter att han fått läkarintyg på sin arbetsoförmåga men före sjukpensionen beviljades, deltog han i FM i boxning, där han förlorade i kvartsfinalen.
Den tredje rättegången om samma slagsmål inleddes åtta månader efter FM-boxningen, i oktober 2012. Nu ville offret ha en månatlig ersättning på först 2.900 € i månaden och från år 2020 3.500 € i månaden fram till sin pensionsålder och efter det en månatlig pension. Nu lades två nya läkarintyg fram där det bland annat konstateras att mannen inte klarar sin vardag utan hjälp. Skadeklassen har också skruvats upp till 15, alltså en svår hjärnskada.
I januari 2014 - nästan tio år efter slagsmålet - kommer tingsrättens tredje dom om samma fall. Offret får skadestånd, men tingsrätten halverar summan till först knappa 1.500 € och sedan drygt 1.700 € fram till pensionsåldern.
Fallet gick vidare till hovrätten, där Viljanen krävde att skadeståndet skulle hävas, medan motparten ville ha mera pengar. Viljanen och hans advokat ifrågasatte offrets arbetsoförmåga, men offret kunde lägga fram ett läkarutlåtande som hävdar det går bra att boxas, trots att man är arbetsoförmögen på grund av en allvarlig hjärnskada. När hovrätten ger sitt utslag i september 2014 höjs skadeståndet. Offret får 2.200 € i månaden fram till 2020, sedan 2.500 € i månaden fram till 2051, och efter det en månatlig pension. Marko Viljanen åläggs alltså att betala sammanlagt över en miljon euro i skadestånd. Men eftersom han saknar inkomster, så har han ingen möjlighet att betala.
Det betyder att det utdömda skadeståndet betalas av oss skattebetalare via Statskontoret. Detta sker inte automatiskt, utan Statskontoret fattar besluten från fall till fall. Den här gången är summorna på en sådan nivå att de ryms inom Statskontorets ersättningsramar. På klarspråk betyder det att offret antagligen kommer att få ut hela sitt skadestånd.
Också rättegångskostnaderna på tills vidare drygt 38.000 € betalas av staten via den allmänna rättshjälpen.
Spotlight har kontaktat offret, men varken han eller hans advokat vill kommentera saken offentligt. Spotlight har också kontaktat den neurolog offret anlitade, men hon avböjde vår förfrågan om en intervju.
