Är vi redo att betala för musiken igen?

Taylor Swift har tagit bort all sin musik från Spotify, och samtidigt gör hon (kanske) försäljningsrekord. Betyder det här att vi nu (igen) är redo att betala mer för musiken vi lyssnar på?

När Taylor Swift för någon vecka sedan släppte sitt nya album 1989 gjorde hon beslutet att inte lägga ut det på Spotify. Den som vill lyssna på hela skivan måste alltså köpa den från till exempel Itunes. Beslutet att inte lägga ut 1989 på Spotify var ett väl genomtänkt beslut, men det som hände sedan känns lite förhastat och ... argsint. För att ta det hela kort:

Den som nu går in och söker på 1989 på Spotify hittar den här texten: "The artist or their representatives have decided not to release this album on Spotify. We are working on it and hope they will change their mind soon."

Att Spotifys kille Jonathan Prince dessutom twittrade det här, gjorde säkert inte Taylor och hennes managment gladare.

Nåväl, som ni alla säkert redan läst så drog Taylor bort ALL sin musik från Spotify efter det här. Den roliga grejen i sammanhanget är att Taylor nu är nära ett försäljningsrekord. Taylor har också tidigare argumenterat för att musik inte ska vara gratis, och att det är musikmakarna och skivbolagen som ska bestämma hur mycket musiken ska kosta. I morgon får vi veta hur den första försäljningsveckan gick, och man tror att 1989 kommer att ha sålt bättre än Britney Spears album Oops! … I Did It Again från år 2000. Det betyder i så fall att 1989 haft den bästa första försäljningsveckan (för ett album gjord av en kvinnlig artist) någonsin. 1989 har ändå redan nu gjort något slags rekord. Ett rekord i den moderna musikindustrin kanske man kan säga, för det här är det bäst säljande albumet sedan Eminems album The Eminem show som kom ut 2002 (och nu snackar jag alltså fortfarande om första veckans försäljning). Läs mer om det här.

Vill vi betala för musik?

Nå, rekord hit och rekord dit. Allt det här pekar väl ändå mot att vi nu är beredda att betala för vår musik igen? Försäljningssiffrorna är de samma som de var innan Piratebay och andra nedladdningstjänster fanns i varje hem. Många av oss betalar redan för Spotify. Det kostar mellan fem och tio euro i månaden. Vi har vant oss med det. Då är väl inte steget så långt att gå in och köpa en hel skiva? Du får dessutom in skivan i Spotify sen, så du kan lägga in låtarna på listor och vad du nu har på gång där.

Själv gillar jag tanken på att jag köper något, som någon annan gjort, och ger pengar för att den här personen ska kunna fortsätta göra det hen gör. Visst finns de där argumenten där, att det ändå är skivbolaget som tar allt, men ... det är väl ändå bättre än inget? Bäst är det förstås med små band, som man köper skivan direkt av efter spelningar eller på små konstiga webshoppar. Efter en diskussion på redaktionen kommer jag fram till att jag inte är ensam om det här. En av mina kollegor säger att hon känner sig duktig när hon köper en skiva.

Själv kan jag också ibland sakna det där att lyssna på en skiva, riktigt ordentligt. Oftast lyssnar jag bara på spellistor, som är jättebra för de innehåller alla mina favoritlåtar, men det är rätt ofta som jag inte minns vad bandet heter, när låten kommit ut och om det finns en hel skiva eller bara är en singel. Ibland lyssnar jag istället på lp-skivor, och det är en riktig njutning, för jag måste liksom kämpa lite för min musik. Jag måste välja ut en skiva, borsta den, lyssna på fem låtar, vända på skivan och så vidare.

Vad tycker ni? Är ni beredda att betala för musiken igen?

Och så måste jag bara avsluta med en rolig grej: För att lätta upp stämningen har Spotify lagt ut ett meddelande till Taylor, i form av en spellista. De har också lagt ihop en lista med låtar att lyssna på, under tiden vi väntar på att hon ska komma tillbaka. Kolla in dem här.