Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

På jakt efter musik för jägare

Uppdaterad 29.10.2015 09:41.

I onsdags sköt jag äntligen mitt första rådjur för säsongen. Ett skott på äkta Deer Hunter-vis. One shot. När allting var upprätt och jag satte mig i bilen för att köra hemåt började jag fundera på det här med jakt och musik. Vid så gott som alla andra skeden i mitt liv är musiken en väsentlig beståndsdel. Utom vid jakt. Varken före under eller efter. Mycket märkligt. Men så kan vi ju inte ha det, tänkte jag vidare. Och bestämde mig för att finna några lämpliga musikstycken att antingen komma i stämning med eller som man efteråt kan varva ner till medan man belönar sig med en skvätt passligt värmande dryckjom.

Det finns förstås en drös låtar som genast faller bort helt enkelt för att de inte är tillräckligt trovärdiga i detta sammanhang. Så där som Hunter med Björk eller Hunting High And Low med A-ha. Nej, här krävs mer än så. Och jag tror jag var litet inne på rätt spår när jag ett par timmar innan jaktens begynnelse spisade Jethro Tull-plattan Heavy Horses. Jag minns att i synnerhet låten No Lullaby kändes väldigt rätt just då.

Jethro Tull / No Lullaby

Jethro Tull har ju annars den jaktinspirerade låten Hunting Girl på skivan Songs From The Wood. Som nog även den hade suttit bra som startplatta, tror jag. För det som krävs av god jaktmusik är förstås att den likt själva jakten visar respekt för det villebråd som man försöker nedlägga.

Min jaktfilosofi

För att litet förklara för er hurdan musik jag är ute efter är det kanske bäst att jag först kort beskriver litet av min jaktfilosofi. För jag har jagat hela mitt liv och jag har vissa bestämda åsikter i frågan. Jakt är ingen sport. Verkligen inte. Det handlar i korthet om att man tar ett annat liv för att kunna äta dess kött.

Sport är i detta fall om man först springer ikapp rådjuret, fångar det med händerna och brottas litet med det en stund innan man låter det oskadat – om dock aningen förbryllat – springa iväg. Det är – eventuellt – sport. Men att döda är ingen sport. Som jägare måste man känna stor respekt för naturen i allmänhet och bytesdjuren i synnerhet. Respekt och tacksamhet. Och det vill jag att skall återspeglas i musiken.

Jag plockade fram några skivor och låtar och lyssnade på dem med mitt jägaröra. Det var allt från Climate Of Hunter med Scott Walker via Tenpole Tudor med Who Killed Bambi? till rockens förmodligen ivrigaste jägare – Ted Nugent och I Just Wanna Go Hunting. Men ingen av dem fungerade på önskat vis.

Björn J:son Lindh och Janne Schaffer förde mig ändå ett par steg närmare sanningen, men ännu var jag inte helt framme. Jag insåg att denna musikjakt krävde lika mycket tålamod och sinnesnärvaro som riktig jakt. Cowboy Junkies förde mig en liten bit bort igen, medan Waylon Jennings tog mig tillbaka.

Alltings ursprung

Men så slog det mig att – äh – jag hade inte sett själva skogen för de där himla trädens skull. Jag måste naturligtvis ta mig tillbaka till alltings ursprung – ut i naturen.

Världens vackraste natur finns som bekant i den åländska skärgården. Men jag har tyvärr ännu aldrig hört musik som låter som skärgården. Alltså fick jag ta mig till världens näst vackraste natur. Den finns som bekant i Lappland. Och där hittar vi även musik som låter som den omkringliggande naturen. Och som för mig motsvarar ungefär precis det jag är ute efter i musikväg för att komma i rätt stämning vid jakt. För även de stolta samiska folken har den rätta inställningen till hur jakt bör bedrivas – med respekt. Mina damer och herrar – den bästa jaktmusiken är med den evige Wimme.

Wimme / Boaimmás

Bonuslåtar:

Jethro Tull / Hunting Girl

Tenpole Tudor / Who Killed Bambi?

Scott Walker / [Track Three] (från Climate Of Hunter)

Ted Nugent / I Just Wanna Go Hunting

Dan Eskils musikbar

Kurt luktar litet konstigt

Dags att lyfta fram kopplingen mellan Nirvana och jazz?

Obskyr vinyl 2: Yellow Dog / Beware Of The Dog

Fick topp 10-hit med Just One More Night.

Morrissey är en mästare på ord

Självbiografin fortsätter på den vältaliga linjen.

Obskyr vinyl 1: Scott Merritt / Serious Interference

Udda skivfynd ur mitt eget ödmjuka lilla diskotek.