Vägen mot Bornholmer Straße: Så föll muren!
Den 7 oktober 1989 var en stor festdag. Den tyska demokratiska republiken DDR firade sin 40-åriga existens. Socialismen i DDR lever och mår bra konstaterade stats- och partichefen Erich Honecker. Bara några veckor senare faller ändå Berlinmuren och Honeckers DDR drar sina sista andetag.
I oktober 1989 vägrar Erich Honecker att lyssna på Sovjetledaren Michail Gorbatjov, som manar till reformer. Han vägrar också lyssna på de demonstranter, som har samlats vid Alexanderplatz, inte långt från Palast der Republik där Honecker håller sitt tal. Polisen skickas ut för att sätta stopp för demonstrationen.
Det ska ändå snart visa sig att DDR-ledningen inte längre har en fullständig kontroll över situationen. Sedan början av året har nämligen järnridån mot väst fått allt fler sprickor.
2.5.1989 Ungerska gränssoldater börjar montera ner de staket och avspärrningar, som man under årens lopp har byggt upp på gränsen mot Österrike. Beslutet fattades redan i februari och man har Sovjetledaren Gorbatjovs godkännande. Det ungerska beslutet hade också ekonomiska grunder. Avspärrningarna var i så dåligt skick att de borde förnyas, men det saknades pengar och materiel.
För Ungern hade frågan inte heller någon större prioritet. De flesta flyktingar som försökte ta sig över gränsen till Österrike var nämligen östtyskar och inte ungrare.
I Östberlin utgår man från att det ungerska beslutet främst är en symbolisk gest och att gränsen fortfarande kommer att hållas stängd. Medierna i DDR väljer att låta bli att berätta om saken, men via medier i Västtyskland når nyheten DDR. De första östtyskarna som åker till Ungern, stoppas vid gränsen, men den 11 september öppnas gränsen helt och hållet.
7.5.1989 Kommunalval ordnas i DDR. Det socialistiska enhetspartiet SED meddelar att man har fått 98 procent av de avgivna rösterna. Det är ett resultat man säger sig kunna leva med, trots att resultatet är det sämsta i partiets historia.
Oppositionsgrupper som har övervakat rösträkningen kan ändå den här gången bevisa att valresultatet har manipulerats. Oppositionens rösträkning ger SED ett betydligt sämre resultat. En gång i månaden börjar man nu samlas till demonstrationer mot valfusket.
4.9.1989 I staden Leipzig ordnas den första så kallade måndagsdemonstrationen. Över tusen mänskor samlas vid Nikolaikirche för att kräva resefrihet och demokrati.
9 - 10.9.1989 Medborgarrörelsen ”Das Neue Forum” grundas. NF kritiserade öppet det som var fel i DDR och presenterade en rad förslag om vad som kunde göras för att ändra på saken. DDR-ledningen klassar rörelsen som ”statsfientlig”, men NF fick hela tiden fler medlemmar.
Rörelsen lyckas mobilisera massorna och ligger till stor del bakom de demonstrationer, som hela tiden blir allt vanligare och växer sig allt större.
11.9.1989 Ungern öppnar gränsen till Österrike. Under de kommande tre veckorna flyr 25 000 östtyskar över gränsen till Österrike.
30.9.1989 De östtyska flyktingar, som har tagit sig till den västtyska ambassaden i Prag, får löftet de har gått och väntat på. Den västtyske utrikesministern Hans-Dietrich Genscher står på ambassadens balkong och meddelar att resan till Västtyskland är ordnad.
Under veckorna i september har omkring 4 000 östtyska flyktingar tagit sig till ambassaden. Efter att den första gruppen får lämna ambassaden, skall det genast komma flera tusen flyktingar till.
3.10.1989 DDR-ledningen inför visumplikt för att stoppa resorna till Tjeckoslovakien. Tågtransporterna som för ambassadflyktingarna från Prag till väst (och som Erich Honecker av någon anledning hade krävt att ska gå via DDR) leder till sammandrabbningar mellan irriterad befolkning och polis.
Vid stationen i Dresden försöker 5 000 mänskor ta sig till tågen, men de stoppas med våld.
7.10.1989 DDR fyller 40 år. Demonstrationer i Berlin och flera andra städer. Protesterna slås ner med våld.
9.10.1989 70 000 mänskor samlas till måndagsdemonstration i Leipzig. Man fruktar att DDR-ledningen kommer att ta till hårdhandskarna.
Polisen och säkerhetstjänsten Stasi låter ändå folket demonstrera.
11.10.1989 SED kräver att östtyskarna stannar i landet och uppmanar till dialog kring hur landet kunde utvecklas.
16.10.1989 Ny måndagsdemonstration i Leipzig. Den här gången vågar sig över 100 000 mänskor ut på gatorna. DDR-ledningen väljer att inte ingripa.
17 - 18.10.1989 SED:s politbyrå och senare också partiets centralkommitté röstar för att avsätta generalsekreteraren Erich Honecker. Kuppen leds av Egon Krenz, som samtidigt väljs till ny generalsekreterare. Honeckers avgång hänger ihop med hans sviktande hälsa, lyder den officiella förklaringen.
I ett tv-tal använder Krenz för första gången begreppet ”Wende” (vändning, vändpunkt skifte). Krenz ses ändå allmänt som Honeckers kronprins, så många ser valet som en fortsättning på den tidigare linjen. 12 000 människor samlas i Berlin för att protestera mot valet.
24.10.1989 Egon Krenz tar över de befattningar som Honecker fortfarande har haft.
30.10.1989 Den största måndagsdemonstrationen i Leipzig. Över 300 000 mänskor kräver mer demokrati.
4.11.1989 I Berlin ordnas den största demonstrationen i DDR:s historia. Man uppskattar att närmare en miljon mänskor hade samlats på Alexanderplatz. Det var samtidigt den första ickestatliga demonstrationen, som arrangörerna hade fått officiellt lov att ordna.
Demonstrationen sändes direkt i östtysk tv. Bland arrangörerna och talarna fanns teaterfolk och oppositionella, men också representanter för SED.
Vid demonstrationen talade till exempel Berlins SED-chef Günter Schabowski, som några dagar senare kom att vara med om att ändra på historiens gång.
Talare var också skådespelaren Jan Josef Liefers, som nu på söndag kommer att fungera som konferencier vid den officiella 25-års-festen vid Brandenburger Tor.
7.11.1989 Hela den östtyska regeringen avgår.
8.11.1989 Hela SED:s politbyrå avgår. En ny politbyrå tillträder och godkänner Neues Forum, som en laglig organisation.
9.11.1989 Sedan några dagar tillbaka arbetar SED på nya regler, som ska göra det möjligt för östtyskar att åka på resor utomlands (till det ickesocialistiska utlandet). Centralkommittén godkänner ett utkast till de nya reglerna och det här pappret landar hos partiets talesman Günter Schabowski. Under en presskonferens talar han om de nya reglerna, som går ut på att östtyskar kommer att få börja ansöka om att åka på resor utomlands.
Schabowski har ändå missat en del av centralkommitténs tidigare möte och det han inte vet är att de nya reglerna är tänkta att träda i kraft först dagen efter. På så sätt skulle myndigheterna ha några timmar tid på sig att anpassa sig till den nya situationen.
Det här vet Schabowski ändå alltså inget om och då han några minuter i sju på kvällen, får frågan om när de nya reglerna träder i kraft, svarar han: ”Vad jag vet så träder de nya reglerna i kraft med det samma. Omedelbart.”
Presskonferensen direktsänds i östtysk tv och några minuter senare talar de västliga nyhetsbyråerna om att gränsen öppnas. Efter presskonferensen börjar allt fler östtyskar samlas vid gränsövergångarna. Egon Krenz fattar ett beslut om att inte ingripa i händelsernas gång.
Efter klockan tio på kvällen berättar de västtyska tv-nyheterna om att gränsen är öppen. Tusentals mänskor söker sig till gränsövergångarna.
Vid Bornholmer Straße går det inte längre att hålla tillbaka mänskomassorna. Klockan 23.30 bestämmer sig vaktchefen för att öppna bommarna. Inom kort sker samma sak vid de övriga övergångarna. Tusentals mänskor strömmar in i Västberlin. Folk dansar på muren. Muren har fallit.
Läs också:
Berlin minns murens fall
Han kom med nordanvinden till väst
Offer och arbetslös
Var var du när muren föll?