"Jag är speciellt oroad för de unga lantbrukarna"

Allt fler lantbrukare mår dåligt. Risken är stor att allt fler bönder drabbas av depression och att självmorden ökar.

Gammelbybon Torbjörn Lönnfors, som är lantbruksrådgivare vid Nylands svenska lantbrukssällskap, är oroad över läget. Företagshälsovårdare Gunilla Keitel i Lovisa delar hans oro.

Lönnfors har gjort hälsogranskningar hos lantbrukare i trettio år. Många av dem gör han tillsammans med Keitel. Hon har tjugo års erfarenhet av jobbet.

Det är länge sedan som Torbjörn Lönnfors har kunnat komma med goda nyheter till de lantbrukare han besöker. Oljepriserna har gått upp, gödselpriserna stiger, världsmarknadspriset på spannmål är lågt och investeringstrycket ökar.

Det senaste slaget i ansiktet mot lantbrukarna var nyheten om att EU-stöden inte betalas ut under det första halvåret nästa år. Det här betyder ännu mindre pengar för bönderna att röra sig med.

– Mest oroad är jag för de unga lantbrukarna som har tagit stora lån och som nyligen har gjort en generationsväxling på gården, säger Lönnroos.

Ensamhet och långa arbetsdagar

Företagshälsovårdare Gunilla Keitel uttrycker också hon sin oro för de unga lantbrukarna. Många av dem är bekymrade över det ekonomiska läget och investeringsbehovet som trycker på.

Dagens lantbrukare är ensamma. De träffas inte längre vid åkerkanten för att prata bort en stund. Många isolerar sig helt.

För att få ekonomin att gå ihop jobbar lantbrukare allt längre dagar. Många utnyttjar sina traktorer för att göra entreprenörskap, dika, ploga och gräva ner fiberkabel.

En ödesfråga

Hur lantbrukarna mår påverkar oss alla. I slutändan handlar det om huruvida vi vill fortsätta äta inhemsk mat.

- Det här är en ödesfråga, säger Torbjörn Lönnroos.

På många gårdar är inte den yngre generationen villig att ta över längre. Torbjörn Lönnroos undrar vad som händer med de här gårdarna. Blir det någon annan som arrenderar åkrarna eller växer de igen?

För den äldre generationen är det ett hårt slag om ingen är villig att ta över det deras livs verk. De har tagit hand om djuren och skött åkrarna och byggnaderna i hopp om att arvet ska gå vidare.

Alla har inte företagshälsovård

Det är frivilligt för lantbrukare att höra till företagshälsovården. Om de gör det så gör en lantbruksrådgivare och en hälsovårdare ett besök på gården vart fjärde år.

- Det är bra att vi besöker gården. På basis av gårdens skick kan man mycket långt se hur lantbrukaren själv mår, säger Keitel.

Jordbrukarna kommer sällan själva ihåg att det är dags för hälsokontroll, därför är det hälsovårdaren som ringer upp. Under besöket granskas bland annat hur lantbrukaren handskas med bekämpningsmedel, säkerhetsrisker på gården och riskerna för små barn om det bor sådana på gården.

Men de som mår riktigt dåligt hör inte till företagshälsovården. De isolerar sig. Det är i den här gruppen som de största riskerna för självmord finns.

- Det är de här vi skulle vilja nå ut till, säger Torbjörn Lönnroos.

Han har ingen lösning till hur han ska lyckas med det konststycket. Han säger att centralorganisationen ibland för kampanjer för att få fler att ansluta sig till företagshälsovården. Ibland kommer det nya kunder då ordet har spridit sig från mun till mun. Då grannen har haft besök av en hälsovårdare fattar man beslut att ansluta sig.

Torbjörn Lönnroos poängterar att det inte är någon vits att isolera sig med sina problem. Det finns lösningar på alla problem, även om de inte alltid är lätta. För att lösa problemen finns experthjälp att få. Det är alltid bra att bolla sina tankar med en annan.