Hoppa till huvudinnehåll

Österbotten

Allt yngre lider av ätstörningar

Från 2014
Uppdaterad 17.11.2014 11:00.

I Vasa har man nyligen öppnat en poliklinik för ätstörningar för att kunna samla vården under samma tak. Vårdarna upplever att ätstörningarna kryper allt lägre ner i åldrarna.

Avdelningsskötare Birgitta Ivars är glad över de stora och faktiskt riktigt trevliga utrymmen som polikliniken tilldelats på Roparnäs. På kliniken har man plats för sex patienter som behöver hjälp och stöd varje dag. Utöver det kommer patienter på uppföljningsbesök och terapibesök.

Birgitta Ivars, avdelningsskötare på ätstörningspolikliniken på Roparnäs.
Bildtext Avdelningsskötare Birgitta Ivars

- Det underlättar ju för patienten, att inte behöva gå till många olika ställen. Nu finns det ett ställe som blir bekant och också personalen blir bekant, säger Ivars.

På polikliniken behandlas patienter som diagnostiserats med anorexi eller bulimi. Anorexi handlar om att man svälter sig själv. Bulimi innebär att man hetsäter och sedan försöker bli av med den näring man precis tagit in, till exempel genom att kasta upp maten.

Största delen är flickor

Ätstörningar är vanligast i åldrarna 15 till 24 år. Flickorna är överrepresenterade.

- Starkt, säger Ivars.

Ivars säger att det inte handlar om att flickorna eftersträvar ett visst kroppsideal.

- Forskning har visat att det inte är på grund av önskan att vara smal som man insjuknar. Andra orsaker ligger bakom. Många kan ha något trauma i bakgrunden och så finns det personlighetsdrag som gör att man kräver mycket av sig själv och vill vara duktig.

Det skapar kontrollbehov som kan mynna ut i ätstörningar.

Till och med lågstadiebarn har problem

Ivars kan inte med säkerhet säga om ätstörningar blivit vanligare men hon upplever åtminstone att de gått ner i åldrarna.

- Vi kan ha 12-åringar och till och med yngre. Vanligare? Ja, eller så är det så att det finns mer information om det ute i samhället.

Ivars tycker också att skolhälsovårdarna har blivit bättre på att lägga märke till ätstörningar och bättre på att ställa de rätta frågorna.

Men det är inte skolhälsovårdarna som bestämmer om vården. För att komma till polikliniken krävs en läkarremiss. Men kedjan börjar ofta hos just skolhälsovårdaren.

Johanna Karls, skolhälsovårdare på Borgaregatans skola.
Bildtext Skolhälsovårdare Johanna Karls

Johanna Karls är skolhälsovårdare på Borgaregatans skola i Vasa. Också hon upplever att ätstörningarna har börjat krypa ner i åldrarna.

- Man hittar dem mer i lågstadiet nuförtiden också, säger Karls.

Hon är väldigt glad över att det nu finns en klinik för ätstörningar i Vasa.

- Jag har väntat på det i flera år. Hittills har vården kännts ganska splittrad men nu får patienten och anhöriga vända sig till ett och samma ställe.

Ofta en orolig kompis som tar kontakt

Karls säger att det ofta är en kompis till en elev som är orolig och tar kontakt. I bland är det föräldrar och i bland är det också eleven själv som tar steget.

Som närstående kan man spana efter kraftiga viktminskningar. Typiska drag är också ett överdrivet intresse för motion och kroppsfixering.

- Ungdomen kanske också isolerar sig mer och kanske börjar hoppa över måltider, säger Karls.

Det första steget när skolhälsovårdaren misstänker att en elev lider av någon slags ätstörning är givetvis att kontakta föräldrarna. Karls har också en låg tröskel för att ta kontakt med skolläkaren som i sin tur tar ställning till om det krävs vård.

Vasa är speciellt

Avdelningsskötare Birgitta Ivars lyfter upp något som kännetecknar just Vasa när det gäller ätstörningar: Vasa är en studiestad och det syns också i vården.

- Vi har många unga vuxna som har flyttat till ny ort. Om de har en historia med sjukdomen så kan nya drag uppstå.

Utmaningen här är att personer i den här gruppen ofta är ganska ensamma, eftersom de har sina anhöriga på annan ort.