Hoppa till huvudinnehåll

Vetenskap

Moralen och den globala uppvärmningen

Från 2014
Uppdaterad 14.11.2014 10:28.
John Broome, professor i moralfilosofi vid Oxford University

Det är framför allt vår moraliska plikt att motarbeta den globala uppvärmningen, säger John Broome, professor i moralfilosofi vid Oxfords universitetet, på besök i Helsingfors där Kvanthopp fick en pratstund med honom.

Broome har också ett förflutet som nationalekonom, Men på sistone är det FN:s klimatpanel IPCC som har hållit honom upptagen. Broome är en av författarna till FN:s klimatpanel IPCC:s senaste syntesrapport, publicerad helt nyligen, som sammanfattar den mer omfattande rapporten på ett språk som också beslutsfattare och lekmän förstår. Broome deltog i arbetet som den enda filosofen mitt i en stor skara fysiker, klimatforskare och andra naturvetare. Så varför ville IPCC inkludera en moralfilosof i det här gänget? Broome har fått besvara den frågan flera gånger, men begriper den inte riktigt.

- Klimatförändringen är ju i allra högsta grad en moralisk fråga. I grund och botten handlar det om att en grupp av människor gör någonting som påverkar en annan grupp negativt, nämligen släpper ut växthusgaser. Och det här är någonting med djupa moraliska konsekvenser som vi måste ta i beaktande, säger Broome, som medger att han inte sitter inne med samma sorts sakkunskap som en fysiker eller en meteorolog, men han kan skilja mellan rätt och fel. Och till skillnad från många moraliska dilemman så är den här frågan väldigt enkel.

Koldioxidutsläppen är fel och vi måste sluta upp med dem.

- Det är inget snack om saken, på den här punkten är IPCC:s rapport sällsynt klar: Innan seklet är till ända måste vi sluta släppa ut koldioxid helt och hållet och vi måste sluta hugga ned våra skogar, säger Broome.

Koldioxidskatt, minst dålig av många dåliga alternativ

Alternativen vi har att välja mellan är i korthet, om man karrikerar en aning: A) att sluta släppa ut koldioxid eller B) att gråta och sluta släppa ut koldioxid. Fast sedan följer en mängd moraliska gråzoner, som att vem är det som ska betala för den här omställningen, och hur? Här går åsikterna isär, men professor Broome är personligen en anhängare av koldioxidbeskattning. Pumpar du ut koldioxid så ska du betala för det.

- En kännbar koldioxidskatt är både moraliskt hållbar och effektiv. De som lättast kan skära ned på sina utsläpp, de gör det om alternativet är att betala en skatt. De som har svårare att undvika koldioxidutsläppen betalar om de verkligen behöver släppa ut koldioxid.

En koldioxidskatt skulle vara betydligt mer effektiv än den nuvarande handeln med utsläppsrätter, den så kallade cap and trade-handeln, och samtidigt den rättvisaste metoden, den minst dåliga av många dåliga alternativ, tror Broome.

Men koldioxidskatter och andra mjuka, ekonomiska påtryckningsmedel funkar ju bara om de omfattas av alla, och de kräver en relativt lång tid för att börja bita. Och ju längre vi dröjer, desto större risk finns det för att vi får en katastrofal temperaturhöjning enligt klimatpessimisternas worst case-scenarier. Broome anser ändå att vi har en skyldighet att ta de moraliska aspekterna i beaktande nu, medan tid och möjlighet ännu finns att undvika skräckscenarierna.

- Det är precis på grund av att vi är medvetna om vad som kan hända i värsta fall som det här är en så viktig etisk fråga. Det kan väl hända att vi får uppleva klimatrelaterade krig i framtiden, och i ett sådant läge så har etik inte någon större praktisk betydelse. Det är just därför som vi har en moralisk skyldighet att göra något åt saken nu, medan vi ännu har tid.

Det svåraste som mänskligheten någonsin företagit sig

En sak är klar, säger Broome, det kommer att innebära en enorm mängd hårt arbete att hålla den globala temperaturhöjningen under två grader Celsius, en allmänt definierad smärtgräns. Som han ser det kommer det att vara det svåraste som mänskligheten någonsin har företagit sig. Men moraliskt sett så har vi inget val.

Dessutom, påpekar Broome, så är det här ingenting som bara berör kommande generationer; effekterna av uppvärmningen gör livet surt för miljontals människor redan i dag.

- Inuiternas och de övriga arktiska ursprungsfolkens uråldriga kulturer påverkas redan nu av den krympande arktiska havsisen. Och i Afrika invaderar malarian nya områden som förr var malariafria, allt på grund av den globala uppvärmningen. Katastrofala stormar och översvämningar har ökat i frekvens och intensitet. Och de som lider mest är de som är minst skyldiga till det hela, och det är vår moraliska plikt att göra någonting åt saken.

"Klimatkonspirationen"

Nå, nu finns det säkert en och annan där ute som säger att ”Jaha, mer av det här evinnerliga klimatstruntsnacket. Alla vet att hela uppvärmningen bara är en konspiration för att få oss att köpa fler sovrumsfläktar”. De så kallade klimatförnekarna är i minoritet, men de är väldigt högljudda och har inflytelserika uppbackare med djupa fickor. Överraskande nog säger professor Broome att han upplevde relativt lite av det här under sin medverkan i författandet av klimatpanelens rapport.

- Jag överraskades av hur progressiva många länders regeringar är jämfört med den så kallade mannen på gatan, som ofta kan vara nog så hätsk i sitt förnekande av klimatfakta. Speciellt i den anglosaxiska sfären. Så jag sätter min tillit till politikerna i den här frågan.

När vardagliga saker blir omoraliska

Till slut, när jag nu sitter mitt emot en tvättäkta moralfilosof från Oxford-universitetet, måste jag ställa en fråga rörande mitt eget samvete och mitt eget liv, som jag försöker leva på ett så etiskt och moraliskt hållbart sätt som möjligt. Men ändå, om man ser på den globala uppvärmningen ur ett moraliskt perspektiv, så är ju hela min dag, från det att jag vaknar upp i mitt fjärrvärmda hus och kör barnen till dagis i min bensindrivna bil, till det att jag läser godnattsaga åt barnen i halogenlampans sken, en serie omoraliska handlingar från början till slut. Borde jag gå omkring med dåligt samvete hela tiden?

- Jo, så är det. bidrar du till att koldioxid släpps ut i atmosfären så borde du ha dåligt samvete, om du inte gör någonting åt det, säger Broome.

Men, påpekar han:

- Lyckligtvis så funkar det också åt andra hållet: Om du avlägsnar en koldioxidmolekyl från luften för varje koldioxidmolekyl som du släpper ut i luften, då är nettoeffekten noll, det vill säga du har inte gjort någon skada och då kan du ha rent samvete, säger professor Broome.

Att avlägsna koldioxid från luften i stor, industriell skala är ännu väldigt stadigt på ritbordet, men lyckligtvis finns det enkla, små steg som man kan ta åt samma håll. Plantera ett träd, till exempel, eftersom träd binder koldioxid. Och hur var det nu som någon klok person sade (det brukar tillskrivas Martin Luther): ” Om jag visste att världen skulle gå under imorgon, skulle jag ändå plantera mitt äppelträd idag.”