Du är aldrig för gammal för rock'n'roll
Det finns en sak som irriterar mig när man talar om musik och det är när vissa personer hävdar att man vid en viss ålder skall gilla en viss sorts musik. Eller rättare sagt mitt i allt upphöra att lyssna på en viss sorts musik bara för att man fyllt en viss siffra.
Jag känner typer som när de uppnått en lagom mogen medelålder mitt i allt slutat lyssna på sin ungdoms rockmusik – helt enkelt för att de anser sig vara för gamla för det. Istället har de börjat lyssna på Norah Jones och dylika harmlösa artister. Inget ont om Norah Jones, men – varför det?
Vem är det som säger att man mitt i alla måste byta musiksmak bara för att man uppnått en viss ålder? I synnerhet som många åldrande artister själva fortsätter att ge ut nytt och spännande material där man inte kan märka några desto vidare ålderstecken. Tvärtom – det låter hur fräscht och inspirerande som helst!
Schysst nytt stuff
I år har vi fått schysst nytt stuff med bl.a. Bryan Ferry (69 år), Marianne Faithfull (67 år), Ian Anderson (67 år), David Bowie (67 år), Scott Walker (71 år), AC/DC (58-67 år), Bruce Springsteen (65 år), Wilko Johnson (67 år) & Roger Daltrey (70 år), Tom Petty (64 år) och de tydligen eviga Jerry Lee Lewis (79 år) samt Leonard Cohen (80 år). Men vi skall heller inte glömma ynglingarna i sammanhanget såsom Thurston Moore (56 år), Prince (56 år) och Morrissey (55 år). Dessutom planerar Motörhead och Lemmy (68 år) att spela in en ny skiva nästa år. De flesta av dessa uppträder dessutom fortfarande live och/eller turnerar.
Är det för högljutt, är du för gammal
Det var redan år 1978 som Ted Nugent myntade det idag klassiska uttrycket "If it's too loud, you're too old" (= "Om det är för högljutt, så är du för gammal"). Eller det var visst egentligen i samband med reklamen för en Nugent-live-platta som frasen första gången förekom, men han brukar ändå få äran för det. Men det är inte det viktiga här. Det väsentliga är själva innebörden i frasen "Om det är för högljutt, så är du för gammal".
Det må ha stämt en gång i tiden när den högljudda rockmusiken ännu hörde främst ungdomen till. Helt enkelt eftersom det var den musik som den tidens unga diggade. Deras föräldrar i sin tur föredrog i regel musik av ett jämförelsevis något lugnare och stillsammare slag. Detta eftersom det var sådan musik de hade fastnat för i sin ungdom. För det är ju så att den musiksmak man får i ungdomen är även den man bär med sig hela livet närmast hjärtat.
En sann musikdiggare breddar hela tiden sin musiksmak i takt med att man upptäcker ny musik och nya artister – både gamla och nya. Men inte överger man ju sina gamla favoriter för det. Det att man breddar sin musiksmak är inte det samma som att man byter eller ändrar musiksmak. Varför skulle man det? Det är inte logiskt, som Spock skulle säga.
För ung för att dö
Många minns säkert Jethro Tull-albumet Too Old to Rock 'n' Roll: Too Young to Die! (1976). Det brukar ofta lyftas fram för att visa när man kan anses vara för gammal för rock'n'roll, men ännu för ung för att dö. Men den som säger så har inte lyssnat på skivan ordentligt. För sens moralen i hela plattan finns i slutet av titelspåret: "No, you're never too old to rock'n'roll if you're too young to die" (= "Nej, du är aldrig för gammal för rock'n'roll om du är för ung för att dö").
Den nya psych-rockande Detroit-duon The Deadbeats är inne på samma linje i deras låt If It's Too Loud, You're Too Old. Där sjunger de: "Om det är för högljutt har du blivit för gammal, dina drömmar förvandlats till sten och din eld slocknat". Så är det. Selah.
Jethro Tull / Too Old To Rock 'n' Roll, Too Young To Die (videon)
The Deadbeats / If It's Too Loud, You're Too Old