Elin von Wright: Hur skulle du vilja bli behandlad som flykting?

Taggtrådsstängsel, höga murar, låsta dörrar, konfiskerade telefoner och en timmes ute-rast om dagen på en liten asfalterad innergård. Likheten med ett fängelse är slående när jag besöker Krämertsskogs förvarsenhet i Helsingfors. Ungefär 1500 asylsökanden, eller "kunder" som personalen kallar dem, låses in här varje år. Personerna har inte begått något brott, utan har flytt från fattiga eller krigsdrabbade länder.

Jag besökte förvaret första gången för drygt fyra år sedan, då gjorde jag ett radioreportage om Bile, 16 år som flytt från Somalia. Han hinner bo i Finland i några år. Just när han börjat lära sig finska, beslutar myndigheterna att han ändå ska ut ur landet och avvisningen går, som för många andra, via förvaret i Krämertsskog.

Idag, fyra år senare, hälsar jag på Ferhat Alar på förvaret. Också han är 16 år, men kurd från Turkiet. Kurdernas situation är som många vet hotad i Turkiet. Ändå har kurder från Turkiet under de senaste åren sällan fått asyl i Finland. Ferhat har släktingar i Finland. Men polisen anser att de har goda grunder att tro att släktingarna kommer att gömma honom, eller att han kommer att gå under jorden. Det gör ofta 15-17-åriga pojkar, säger man på polisenavdleningen på inrikesministeriet. Ferhat låses alltså in.

När jag talar med finska myndigheter, tjänstemän och poliser är argumentet ofta detsamma, "Det är ju så få barn per år". Om man spärrar in omkring tio barn per år är det tydligen inte så farligt. Förra året var det ändå 40 barn som blev inlåsta på Krämertsskogs förvar.

Ferhat och Bile ville inte fly från sina länder. De vill leva i trygghet och ser det då som deras enda alternativ att åka. De hoppas på ett tryggt och fritt Finland. Här låses de in på en fängelselik institution. De väntar. Många på förvaret säger att själva väntandet är det värsta. Förvaret är värre än ett fängelsestraff, säger de. Då vet man i alla fall hur länge man tvingas sitta inne. Här vet de inte. Resan tillbaka kan vara imorgon eller om ett halvår.

Hur länge sen var det inte som Sverige tog emot finländare med öppna armar. Hur skulle du egentligen vilja bli bemött som flykting?