Hoppa till huvudinnehåll

Utrikes

De nya ljuden

Från 2014
Uppdaterad 30.10.2015 11:02.

Sent i går kväll hörde jag en liten hund skälla i trappan. Den skällde så där gällt som bara små hundar med stort ego skäller. Från bakgården kunde jag höra ljudet av några unga män som pratade och skrattade. De var högljudda så där som bara unga män med stor lust att få uppmärksamhet är.

Det är de nya ljuden som vanligtvis ger mig de starkaste intrycken då jag flyttar. Ljud som först är väldigt tydliga och som jag till en början lägger märke till. Efter en tid hör jag dem inte längre, då har jag blivit hemtam i huset.

Nu på morgonen, min första morgon i mitt Kiev-hem, hörde jag skrapet av snöarbete. Jag tittade ut och såg två män röja snö med väldigt dålig utrustning. De hade stora snöskovlar av trä. Också på avstånd kan jag föreställa mig hur tunga de är och hur snön fastnar på dem och gör arbetet tyngre än det skulle kunna vara.

Snöarbete.
Bildtext Snöarbete i Kiev.

Här ska jag ha mitt tillhåll fram till mitten av maj nästa år. Redan nu har jag ställt några böcker i bokhyllan, lagt min påse med stickor och garn i soffhörnet och riggat upp min väckarklocka på nattygsbordet.

Strax ska jag gå ut och leta upp en matbutik så jag får i mig något annat än kaffe och gröna marmeladkulor. Det var nämligen det enda i livsmedelsväg jag hade med mig hemifrån.

Nu börjar också en intensiv byråkratirumba, jag ska få uppehållstillstånd, registreras och få ett nytt visum. Och så gäller det förstås att ta itu med det allra viktigaste, nämligen jobbet. Det ser jag verkligen fram emot.

Och som svar till er som undrar om bostaden, som jag ju hyrde osedd via nätet, har allt jag behöver: ja, det verkar så. Toaletten är varken på bakgården eller i trappan utan helt prydligt i badrummet som också har både dusch och tvättmaskin.

Just nu hör jag inget annat än suset från vattenkokaren. Det här huset är byggt 1917 och har tjocka väggar, dessutom ligger bostaden med fönstren mot bakgården så jag hör knappt någon trafik.

Det här känns rätt.

Möten och människor