Guggenheimjuryn: Kända arkitekter gör tråkiga byggnader

Av fyra talare på Guggenheim-presskonferensen är det bara en som berör det faktum att det inte finns ett bygglov ännu. Juryordföranden Mark Wigley lovordar finalbidragen som nya och fräscha.

En välkänd arkitekt gör tråkiga byggnader. Vi är ute efter uttryckligen koncept som är nyskapande och något annorlunda. -Mark Wigley

Inne på Bio Rex är stämningen avslappnad men förväntansfull. Processen med att vaska fram en byggnad för ett eventuellt Guggenheimmuseum i Helsingfors har kommit halvvägs. Nu presenteras de sex finalisterna som valts ut ur en skara på 1715 anonyma bidrag.

I den anrika art deco-lobbyn svärmar journalister, kulturmecenater och den amerikanska ambassadören. Han ställer pliktskyldigast upp på en bild, men känner inte för att ge någon kommentar. I luften svävar en doft av säsongens tilltugg: glögg och pepparkaka.

Utanför Bio Rex håller en grupp Guggenheimmotståndare vakt och informerar omvärlden om sitt motstånd med en stor röd banderoll. ”Inte med våra pengar” står det prydligt textat på den.

Exakt vems pengar den anonyma gruppen värnar om förblir oklart.

- Vi vill bara inte att man sätter pengar på ett sånt här museum, säger en kvinna i gruppen som delar ut flygblad till förbipasserande.

Fyra talare, ett budskap

Guggenheimstiftelsens direktör Richard Armstrong öppnar tillställningen och broderar texten om vänskap mellan stiftelsen och staden och om hur unik tävlingen är för Guggenheimstiftelsen. Avslutningsvis presenterar han sin vän Jussi Pajunen, överborgmästaren i Helsingfors. Pajunen tar inte ut svängarna lika hårt som Armstrong, och fokuserar mera på att måla upp bilden av Helsingfors som en växande, urban metropol.

I detta skede har Helsingfors, Guggenheim och tävlingen nämnts ett flertal gånger. Faktumet att det inte finns ett beslut om eller ännu mindre ett bygglov för ett museum har bägge talarna snyggt förbigått.

Professor Mark Wigley har fungerat som ordförande för juryn och idag är det hans uppgift att presentera de sex finalisterna. Han inleder med att poängtera att dessa bidrag som presenteras idag ingalunda ska ses som representativa för det som eventuellt kommer att byggas vid Södra hamnen.

- Juryn har letat efter ett koncept, och vi har valt ut sex stycken. Det är nu som arkitekternas riktiga jobb börjar, säger Wigley.

Under presentationen tilltar viskningarna i salen, och någon uttrycker en åsikt om att professorn skjuter sig själv i foten genom att inleda med ett sådant konstaterande.

Den enda som vidkänner det faktum att det inte finns ett beslut eller ens ett bygglov för ett museum är den finska understödsstiftelsens ordförande Ari Lahti.

- Helsingfors behöver en honungsburk som Guggenheim för att locka turister, säger Lahti.

Unga arkitektbyråer

Professor Mark Wigley understryker att juryn i sina val har tittat mot framtiden. Tävlingen var helt anonym och då han presenterar de sex finalisterna hänvisar han bara till dem enligt diarienummer.

- En välkänd arkitekt gör tråkiga byggnader. Vi är ute efter uttryckligen koncept som är nyskapande och något annorlunda. I och för sig kan det ju finnas världskända namn bland bidragen - men det kan vi inte veta, säger Wigley.

Då han presenterar listan över namnen på de vinnande bidragen finns det ingen koppling mellan ritningarna och arkitektbyråerna.

- Det som vi kan säga om dem är att de flesta byråerna är grundade inom de senaste sju åren, och att flera av dem drivs av kvinnor.

Då juryn valt ut de sex finalisterna har det varit viktigt att ta fram bidrag som platsar in i omgivningen. Speciellt har juryn tilltalats av ett industriellt formspråk som passar in i den gamla hamnmiljön.

- Folk som bor i stan ska känna att det här är deras byggnad. Ett Guggenheimmuseum ska vara en slags kuvös där det uppstår inspiration att producera konst, säger han.

En kommentar från bakre raden

Då presentationen är över töms salongen blixtsnabbt. Runt omkring i hörnen riggar journalister från landets ledande medier upp sina kameror och mikrofoner, kamerablixtarna lyser upp den dämpade salongen och redaktörerna tävlar med varandra om vem som får intervjua Armstrong och Wigley först.

Kvar i sina bänkar sitter tre nyfikna åskådare djupt försjunkna i en diskusson om bidragen de nyss sett. Johan Borgström, Henrik Strömberg och Birgitta Dahlberg är alla övertygade om att museet behövs och hoppas att det förverkligas.

- Vi ska nog utgå från att det kommer, säger Borgström.

Bidragens meriter väger de mot varandra.

- Speciellt intressant är det att två av bidragen är tornbyggnader. Det strider lite mot den arkitektoniska linje som Helsingfors hittills haft, konstaterar Strömberg.