”Bro till Nagu inte realistisk under nästa årtionde”
Egentliga Finlands NTM-central ställer sig positiv till tanken på en fast vägförbindelse mellan Pargas och Nagu. Trafikchef Matti Vehviläinen tonar ändå ner förväntningarna – pengar saknas och lär inte beviljas inom de närmaste åren.
Yle Åboland
För Matti Vehviläinen är tanken på en fast förbindelse verkligen inget nytt. Han var första gången med och planerade en bro redan på 1970-talet och sedan dess har projektet stötts och blötts i flera repriser. Och nu är det dags igen.
Egentliga Finlands landskapsstyrelse listade en bro till Nagu som en av framtidens viktigaste trafikprojekt och hoppades till och med att en bro kunde stå klar redan på 2020-talet. Vehviläinen välkomnar diskussionen – men drar också i handbromsen.
– Naturligtvis skulle vi på Egentliga Finlands NTM-central vara mycket, mycket ivriga att påbörja Pargas-Nagu-projektet igen, men jag misstänker att förverkligandet dröjer och skulle gissa att det går till 2030-talet, säger Vehviläinen.
Orsakerna till den inte alltför optimistiska tippningen är många. Den ekonomiska situationen i Finland är inte den bästa och finansiering saknas, och dessutom har Pargas-Nagu starka konkurrenter som i dagsläget är lönsammare projekt för staten.
Framför allt en bro som skulle ersätta färjtrafiken till ön Karlö utanför Uleåborg lär stå före i investeringskön. Däremot tror Vehviläinen inte att Rävsundsbron – som på grund av sitt dåliga skick måste ersättas – direkt konkurrerar.
Ny finansieringsmodell kan vara lösningen
NTM-centralens färskaste kalkyler beträffande kostnaderna dateras 2008, då en fast förbindelse senast låg på agendan. Då landade notan för en bro på 140 miljoner euro och en tunnel på 95 miljoner euro.
Sedan dess har tuffare säkerhetskrav höjt tunnelräkningen, medan en bro kanske till och med kunde bli billigare i och med att planerna på en Öröfarled slopats. Det möjliggör en ungefär tio meter lägre bro, vilket även sänker kostnaderna. Allt detta är ändå för tillfället gissningar, påpekar trafikchefen.
– Vi saknar pengar för det här och om vi måste använda de anslag vi har för basväghållning kan vi inte underhålla vägar på det sättet vi vill. Därför tror jag att nya finansieringsmodeller kan vara en nyckelfaktor, menar Vehviläinen.
Den modellen han syftar på är offentlig-privat samverkan (OPS) där ett privat företag med egen finansiering först planerar, sedan bygger och efter det också underhåller till exempel en bro. Staten betalar sedan av projektet i 20–30 år med en dylik summa man idag årligen sätter på färjtrafiken.
Det här är ett alternativ som är värt att studera närmare, menar Vehviläinen som ändå är medveten om att även denna modell har sina nackdelar. Den totala summan – visserligen utspridd över tiotals år – blir nämligen över dubbelt så stor.
Matti Vehviläinen ser med andra ord ingen snabb lösning. NTM-centralen har kontrakt om färjtrafiken på passet fram till slutet av 2022 och planeringsprocessen tar en god stund – om den alls kommer igång. Men hoppas kan man alltid.
– Jag själv tror att färjtrafiken pågår ännu ganska länge, men vi väntar med mycket stort intresse vad nästa regeringsprogram och trafikpolitiska redogörelse innehåller. Det här är ett mycket fint projekt och man får nu fortsätta drömma att det en dag förverkligas.