Bakom bilden porträtterar Jan Olof Mallander – en avantgardist med perspektiv
Mannen som gav ut diktsamlingen OUT 1968 ville egentligen alltid vara IN. J.O.Mallander har banat vägen för avantgarde - Popkonst, Fluxus, Yin och Yang. Nu är det IN.
- Igångsättare, pionjär och inspiratör. Det är nog där nånstans som mitt egentliga värde finns och idag är de unga också genuint intresserade av vad vi gjorde på 60-talet för de vet ingenting om det.
J.O.Mallander berättar att han som buddhist är väldigt intresserad av att förstå sin precisa plats i evolutionen och sin egen utvecklingshistoria.
New York, New York
Det började med en resa till New York 1966. Han fick med hjälp av sin pappa anställning på lyxkryssaren Kungsholm, där han var både däckmatros och bibliotekarie. Det här betydde långa resor i Sydamerika och de Västindiska öarna och till metropolen New York. Där fick den unga Mallander upp ögonen för den avantgardistiska konstens Mecka med alla de små gallerierna i Greenwich Village och där snubblade han över Andy Warhols film Chelsea Girls själva premiärveckan. En ny värld öppnades.
-Så min konstsyn är djupt förankrad i New York, i konstnärer så som John Cage, Jasper Johns, Robert Rauschenberg, i Andy Warhol, överhuvudtaget i popkonst och amerikansk underground.
Cheap Thrills öppnar dörrar
Det var resan till New York på 60-talet som senare gav inspiration till det lilla galleriet Cheap Thrills på Villagatan i Helsingfors, en legendarisk samlingsplats för unga konstnärer med känsla för avantgardistisk konst och tidens puls. Det var ungefär samtidigt som gruppen kring konstnärskollektivet Skördemännen bildades. Året var 1971.
-Och så länge man är ung och inte har familj kan man experimentera väldigt mycket och klara sig med väldigt små resurser. Unga män, hippies och anarkister är väldigt uppfinningsrika. De hittar nog sina kanaler och Cheap Thrills blev en sådan kanal för oss.
J.O.Mallander ger ut den experimentella diktsamlingen ”Out” och bilderboken ”Kama Lettra” som han kallar en lätt parodi på skriftställande. Båda två är exempel på konceptkonst som blev något av ett varumärke för J.O.Mallander. Han har kallats konceptkonstens far i Norden.
- Det var en intensiv våg av konceptkonst i New York. Var och en gjorde liksom röntgenbilder av sin attityd… då fokuserar man på den innersta essensen av konsten, hur ser den ut och vilken formel syns där. Det intresserade mig oerhört så jag lärde mig mest av popkonst och sen av konceptkonst.
I det sammanhanget skapade Mallander kontakter i världen, till bland annat Fluxuskonstnären Nam June Paik som sedan kom att delta i den avantgardistiska konsttidskriften Iiris på 60-talet. Fluxus är mer en attityd än en direkt stilriktning. Ordet Fluxus kommer från latin och betyder ström. Rörelsen, som kombinerar olika konstformer, musik, poesi och bildkonst, påminner faktiskt på ett sätt som om dagens mediala trender. I Finland representeras Fluxus av bl.a. J.O.Mallander och Ilkka-Juhani Takalo-Eskola.
Också kontakten till likasinnade konstnärer i Sverige blev starkare via Cheap Thrills utställningar tillsammans med bl.a. Marie Louise de Geer, Tommy Östmar, Mats B och Jan Hoffström.
- Vi visade för första gången Pussgänget, en anarkistisk tidskrift. Allt det där passade ju inte alls in i Finlands 70-tal men vi tog in det ändå.
J.O.Mallander såg sig mer som en romantisk själ, men sade sig nog ha noterat ockupationen i Studenthuset 1968 men han vandrade förbi. Ändå ville han på något sätt förändra samhället.
- Det var en ganska total stämning att man måste göra något stort för att överhuvudtaget kunna drömma om något lite bättre. Man måste göra upp med tidigare generationers trauman och stillastående och ångest. Men mina viktigaste upplevelser finns nog i konstens värld.
Så föds den första vegetariska restaurangen i Helsingfors
-Jag verkade 15 år som kritiker i Hufvudstadsbladet, i Dagens Nyheter, Galleri Cheap Thrills i sju år och jag har varit med och grundat fem - sex kulturtidskrifter, så jag har en ganska lång bana i kulturlivet. På den tiden fick jag utrymme.
Den enda fasta anställningen har JOM har haft var på Dagens nyheter på 70-talet. Då bekantade han sig också med nya vegetariska tankar och deltog i en makrobiotisk matlagningskurs med yin & yang, kinesisk filosofi omsatt i matlagning.
- Jag måste gå kursen två gånger för jag var inte bra på att laga mat, jag tog det grundligt men när jag kom hem till Finland skrev jag fyra stora artiklar om makrobiotik och det väckte ett visst intresse. Då tänkte jag att det här Cheap Thrills funkar inte riktigt att nu måste vi göra något annat. Vad är det folk vill ha? De vill ha mat, de bryr sig inte om konst de vill ha mat så vi förvandla galleriet under tre veckor till en tillfällig restaurang där vi gav mat åt folket i Skördemännens stil.
Kort därefter startar Helsingfors första vegetariska restaurang Kasvis på Högbergsgatan, en restaurang som faktiskt ofta har räddat livhanken på J.O.Mallander, eftersom han kunde gå dit och äta det som blivit kvar efter dagen, speciellt under de perioder då utkomsten har varit liten.
Ofta har det rört sig kring alternativa verksamheter av olika slag. Efter Cheap Thrills tiden grundades tidskriften Uuden ajan Aura, som tog ställning för gröna värden och när storstaden inte längre hade något nytt att erbjuda började gänget kring ”Kasvis” söka sig till ett annat slags liv på landet.
Tillbaka till naturen
-Vanligtvis är det i åldern mellan 35 och 40 som folk säger i en bisats att, hei oikeesti mä halusin muuttaa maalle, att egentligen skulle jag villa bo på lande och vanligtvis då man bildar familj. Det var vad som hände oss, någon gång i slutet på 70- talet fick vi höra att det i Kisko fanns en nedlagd skola. Den första generationen flyttade dit ut och vi flyttade sen med Heidi Hautala i början på 80 talet. Då hade vi just fått vår son och vi erbjöds en lärarbostad i det stora stenhuset. Jag åkte ut en eftermiddag och vandrade omkring i landskapet och tänkte att här kan jag spendera resten av mitt liv.
Tegelstenar provocerar
Många minns J.O.Mallander som tegelstensmannen. I 30 år har han placerat ut ett sextiotal vita tegelinstallationer i olika delar av Finland. ”Mot det rena landet” väckte både beundran och irritation. Ilska framför allt i Ekenäs. Och definitivt har de krävt en person som verkligen har trott på sin mission, en envishet och ett självförtroende. Ännu i sommar ställde Salo konstmuseum ut Skördemännens konst, bl.a. J.O.Mallanders vita tegelstenar.
-Nu är det väl kulminationen, 30 år i tegelbranschen, haha, 30 år av en dans med tegelstenar. Men det har varit roligt och det har hållit mig på vägen.
Ibland har det varit motigt. När Kiasma sökte en chef hörde J.O.Mallander till de sökande och besvikelsen blev stor när ambitionen att få en central post inom den finländska konstvärlden inte uppfylldes.
Buddhismen - en ny kanal
-Sen bytte jag kanal, i mitten på 90-talet öppnade jag en ny kanal, kanalen till öst och började samla på österländsk konst och fördjupade mig mer i österländsk kultur, buddhism och inriktade mig på att fortsätta på den linjen och där är jag fortfarande och kommer att vara i framtiden också.
-I mogna år märker jag att när jag var ung och radikal och ganska raljant, kunde det uppfattas som arrogans. Jag sade ifrån, lite respektlöst raljant, och kanske konstiga saker som kanske var menade som en vits men folk förstod det inte. Det blev underliga stämningar ibland och det har jag lite dåligt samvete för, det är mycket som jag kunde ha lämnat osagt. Men nu har jag respekt för de här äldre kollegerna och visa människorna som med ett milt överseende lät det passera. Nu i mognare år förstår jag hur viktigt det är att ha sådana människor som låter de unga männen med brinnande blick leva ut sin grej.
Här nämner han bland annat Erik Kruskopf på Hufvudstadsbladet. Men hur ser den mogna Mallander själv på framtiden?
-Våra visa buddhistiska lamor säger nog, fortare och fortare blir värre och värre. Man kan inte ha några illusioner där. Personligen är jag inte så orolig eller ängslig. Kommer ryssarna, blir det katastrof, kollapsar systemen? Jag tänker inte så mycket på det, det enda man har är det liv man lever, det företag som är en själv som man måste sköta och det är också viktigt att lära sig att avstå, lämna så mycket som möjligt, klara sig utan välfärdssamhället.
Bakom bilden om J O Mallander i Yle Fem och Arenan
' /%3E%3C/svg%3E)
