Hoppa till huvudinnehåll

Västnyland

Skratt, gråt och vitsar tar bort ensamheten

Från 2014
I bakre raden: Ingrid Hollmérus- Nilsson och Ros-Maj Lindroos. I främre raden: Anita Exell och Ritva Rehnström. De är änkor och träffas för att prata om livet.
Bildtext Det är bra att träffas när man blivit änka och ensam, det vet (i främre raden) Anita Exell och Ritva Rehnström. De träffas tillsammans med bland andra Ingrid Hollmérus-Nilsson och Ros-Maj Lindroos.

I Karis träffas ett antal änkor för att stöda varandra och för att se till att vardagen inte blir för ensam. Vi berättar vitser, gråter och skrattar, säger Anita Exell, Ritva Rehnström och Ros-Maj Lindroos.

- Vi skrattar inte bara, vi tar upp allvarliga saker också. Jag grät mycket i början, säger Anita Exell, men nu har jag lugnat ner mig.

Ritva Rehnström säger att hon får stöd av gruppen.

- Och man blir på gott humör och glömmer bort sig en stund. Man kommer ihåg att man haft roligt och det är bra när man är ensam.

Tar hand om varandra

Gruppen betyder mycket för Ros-Maj Lindroos.

- Det är bra att träffas då man inte bor i centrum. Jag väntar på att få träffa de andra, jag tror inte att jag varit borta en enda gång.

Ingrid Hollmérus-Nilsson är ansvarig för vänverksamheten i Röda Korsets Karisavdelning. Hon påpekar att gruppen tar hand om varandra även då de inte träffas. De ringer och frågar till exempel hur den andra mår.

Änkor som trivs tillsammans

Träffarna började redan 2010 då Röda Korsets Karisavdelning ordnade utbildning av gruppledare som ledde så kallade vänkretsar.

Träffarna fick ett så positivt bemötande att Karisavdelningen skapade ett projekt för att fortsätta med träffarna. Avdelningen fick pengar från Röda korsets katastroffond för att lindra ensamma människors lidande.

Ingrid Hollmérus-Nilsson var en av dem som var koordinator för projektet och som ledde gruppen. Så småningom märkte ett tiotal änkor att de trivdes väldigt väl tillsammans och har fortsatt att träffas varannan måndag.

Bra storlek på gruppen

- Det är en väl sammansvetsad grupp och just nu ryms inte nya medlemmar i gruppen, säger Anita Exell.

Cirka tio änkor möts varannan måndag och Ritva Rehnström säger att det är en bra storlek på gruppen.

- Det tar tid innan man får förtroende för varandra.

Ingrid Hollmérus-Nilsson tror att det kan finnas ett behov av flera grupper som skulle träffas och diskutera.

Alla är övertygade om att de kommer att fortsätta träffas så länge benen bär.