"Den som drar vapen har förlorat debatten"

På onsdagen anfölls redaktionen på den satiriska tidningen Charlie Hebdo i Paris, Frankrike och 12 människor dödades. Anledningen är ett antal satiriska teckningar som föreställer profeten Muhammed.

Men varför upprör ett par teckningar så otroligt mycket egentligen?

– Bilden är ett kraftigt vapen, säger Karstein Volle, norsk serietecknare bosatt i Finland. Den är en enkel metod att sprida idéer på och gör det lättare att sätta saker på sin spets. En bild kan välta regimer.

Trots den potentiellt ökade hotbilden har Karstein inga planer på att sluta teckna. Men han brukar själv inte ha som stil att driva med religion och ser ingen anledning att börja nu bara för sakens skull.

– Satirens poäng är att den ska måla upp en nidbild av något i samhället. Men det måste vara roligt, poängen ska inte vara att förnärma människor. Man ska kunna skratta åt det, och kunna skratta åt sig själv.

Satir som upprör är inget nytt. Historiskt sett har satiren använts för att håna samhället och ofta den egna statsmakten i många hundra år, i synnerhet i Frankrike. På 1700-talet skrev Voltaire ”Candide” som gick rätt hårt åt både folk och företeelser i sin samtid, och Charles Philipon och Honoré Daumier tecknade på 1800-talet sin kung som ett päron (Charles fick sitta av lite tid i finkan för det här och sina andra skämtteckningar), för att nämna några exempel.

Stöd för satiren

Under de senaste dagarna har folk i hela världen visat sin avsky och upprördhet över händelserna. Både politiker, andra satirtecknare och folk i allmänhet har demonstrerat på sitt sätt mot morden.

Karstein är inte alls förvånad över folks reaktioner. Det handlar om rätten att få säga vad man vill och inte behöva vara rädd för att man blir mördad när man säger det. Det är värt att försvara.

– Attentatsmännen är en minoritet, de är isolerade idioter som försöker piska upp hatiska stämningar mot människor i samhället, och då är det extra viktigt att visa att vi är enade mot sådant här.

Det måste finnas utrymme till ett utbyte i det offentliga samtalet.

– Den som drar upp ett vapen har förlorat debatten.