Vad innebär spaning på nätet för finländarna?
Försvaret och polisen ska få rätt att övervaka datatrafiken på nätet, föreslog en arbetsgrupp i dag. Hur ska beslutsfattarna hitta en balans mellan att skydda staten och medborgarna från hot, samtidigt som man låter bli att kränka grundläggande rättigheter?
Yle Nyheter har intervjuat datasäkerhetschefen Camillo Särs på F-Secure för att be honom förklara hur övervakningen kunde se ut. Magnus Swanljung intervjuade Särs i Aktuellt 17.
Aktuellt 17
- I de flesta fall handlar det om att man måste styra trafiken genom några knutpunkter där man kan övervaka trafik som passerar. Det här är någonting som flera totalitära regimer har tillämpat; att all internettrafik går via några kända knutpunkter, säger Särs.
Är det så här man skulle göra i Finland också?
- Det är förstås lite spekulation. Det finns eventuellt andra sätt att göra det också, men trafiken ut från Finland går ju i praktiken via ganska få punkter. Det skulle säkert vara ganska nära till hands att man skulle göra på det viset.
Vad är det man skulle övervaka?
- Det beror helt på vad lagstiftarna bestämmer sig för att sätta in i lagen. Om man tittar på vad till exempel NSA har övervakat och vad Försvarets Radioanstalt i Sverige har övervakat, så har dom ganska breda fullmakter. Men det beror helt på vilken fullmakt lagen ger.
Men det handlar om e-post och om hur man surfar på nätet?
- Jo det är ju intressanta saker man kan plocka ut ur trafiken. NSA - har det visat sig via Snowdendokumenten - har haft möjlighet att också spara ytterst stora mängder av den trafik de ser för att sedan senare gå igenom materialet. Så de behöver inte nödvändigtvis veta vad de är intresserade av i förväg utan de har haft fullmakt att spara information för att gå igenom den senare.
Det talas ju om att NSA har enorma enheter ute i öknen där de lagrar den här mängden data. Skulle det vara möjligt att göra det här också i Finland eller är det realistiskt.
- För att vara ärlig tror jag inte att Finland har de finansiella resurserna, speciellt i dagens ekonomiska läge, att bygga något så massivt.
Vad är alternativen - att övervaka i realtid?
- Det är ju närmast det det handlar om – att sätta in sökord eller nyckeltermer som man söker efter och sedan plocka undan trafik allt eftersom man hittar någonting som matchar.
Nu påpekar ju arbetsgruppen att vanligt folk inte ska övervakas. Är det möjligt att samtidigt massövervaka och låta bli att övervaka oskyldiga.
- I praktiken skulle jag påstå att det är så gott som omöjligt. Man kan till och med säga att diskussioner angående vilken trafik som löper inom inom Finland och vilken trafik som går utanför Finland börjar vara ganska akademisk. För de som använder en smarttelefon som har Android eller Apples operativsystem är det möjligt att ha kontakt till tjänster utomlands. En stor del av de tjänster vi använder i dagens läge ligger utomlands.
Vilka är riskerna då med att övervaka så att säga vanligt folk?
- Det viktiga är förstås individens skydd. Privatlivets skydd är väldigt stark i finsk grundlag och i finsk lagstiftning. Det här är väldigt viktigt och faktiskt en konkurrensfördel för företag som verkar inom Finland. Vi har ett väldigt bra rykte och väldigt bra skydd för privatlivet i Finland.
Men nu sägs det ju att man använder det här för att spana efter terrorister. På vilket sätt kan man missbruka data om vanligt folks kommunikationer?
- I praktiken har det visat sig att om du skapar ett system som samlar in väldigt stora mängder information används den här informationen förr eller senare fel på något vis. Det kan ske internt eller så är det möjligt att de här övervakningssystemen har sårbarheter och att någon kan bryta sig in i dem och komma över den här informationen. Om man har kommit åt väldigt mycket information kan man eventuellt ha möjlighet att ta över e-postkonton och komma åt lösenord. Väldigt mycket av vårt digitala liv nuförtiden rör sig i praktiken över nätet.
- Ifall något slags övervakning tillåts måste den begränsas väldigt noga. Det som är bra i den här arbetsgruppens tankegångar är det att underrättelsetjänster bör regleras i lag och bör ha klart definierade gränser och begränsningar för vad de kan göra.
Jag tror att det är väldigt viktigt att det förs en offentlig diskussion om hurudan övervakning vi vill att Finland ska ha, och vilken sorts underrättelsetjänst vi tycker att Finland ska ha?
Den diskussionen bör föras nu.