David Bowies 20 bästa okända låtar

Medan hela världen för en vecka sedan firade Elvis Presley och hans 80-års dag var det tyvärr en annan stor artist som litet glömdes bort. En artist som delar födelsedag (08.01) med The King, men som nog även han definitivt hör till musikvärldens kungligheter, nämligen David Bowie. Som nu fyllde 68 år.

Ifjol gav han ju ut den eminenta nya samlingen Nothing Has Changed. Den är fylld med idel ädel Bowie-guldkorn från början till slut och tillbaka igen. Men. Han har ju så många himla fler bra låtar förutom de mest kända. Låtar som egentligen kunde bilda en egen utmärkt samlingsplatta som åtminstone jag gärna skulle köpa. Därför har jag under mina senaste sömnlösa nätter lyssnat igenom hela hans produktion och satt ihop en sådan samling med David Bowies mindre kända pärlor. Varsågoda.

Black Country Rock – från skivan The Man Who Sold The World (1970). En litet lättsammare blues-rockare från en annars aningen tung, men ypperlig skiva. Låten har jämförts med bandet T.Rex. I synnerhet som Bowie på slutet litet imiterar Marc Bolan.

Queen Bitch – från skivan Hunky Dory (1971). Bowie var ett stort fan av Velvet Underground och det här är en hyllning till dem i allmänhet och till Lou Reed i synnerhet.

Time – från skivan Aladdin Sane (1973). Burlesk är ett ord som ofta använts för att beskriva Time. Men det har även dragits paralleller till kabaré-musik av Jacques Brel, Bertolt Brecht och Kurt Weill.

We Are The Dead – från skivan Diamond Dogs (1974). Den är baserad på George Orwells roman 1984 kombinerad med Bowies egna dystopiska tankar om en värld efter apokalypsen. "We are the dead" är den sista meningen i boken som Winston säger till Julia innan de blir tagna av tankepolisen.

Right – från skivan Young Americans (1975). David Bowie kallade själv detta för "plastig soul". Må så vara, men det här spåret har ändå en skön groove. Inte minst tack vare bakgrundssångarna med bl.a. Luther Vandross.

Word On A Wing – från skivan Station To Station (1976). Bowie har berättat att han skrev låten under ett tillstånd av förvirrad själslig förtvivlan som han upplevde under inspelningarna av filmen The Man Who Fell To Earth. Ett tillstånd som blev ännu värre p.g.a. kokain. Allt detta ledde till att Bowie på allvar började fundera på Kristus och Gud och så föddes den här sången som något av en motreaktion och ett skydd mot olika element som Bowie kände att hände under inspelningarna.

Speed Of Life – från skivan Low (1977). Det här är inte bara öppningsspåret på Low – det är dessutom David Bowies första instrumentala låt. Bowie hade nog först tänkt ha sång med på den, men han lyckades inte skriva någon text som han var nöjd med, så då fick det bli en instrumental låt.

Sons Of The Silent Age – från skivan "Heroes" (1977). Ett tag var det tänkt att Sons Of The Silent Age hade blivit titeln på skivan. Det hade inte varit helt fel, inte fel alls.

Repetition – från skivan Lodger (1979). En skön Ian Dury-aktig låt. Den handlar om hustrumisshandel. Men inte för att Bowie hade några sådana erfarenheter, utan för att det var något som han på intet vis kunde förstå. Genom att placera sig i misshandlarens roll var det här ett försök att begripa hur någon kunde slå sin fru.

Amsterdam – från skivan Rare (1982). Det här en cover av en Jacques Brel-sång som spelades in under Ziggy Stardust-sessionerna 1972, men som gavs ut först som B-sida till singeln Sorrow från cover-albumet Pin Ups (1973).

It's No Game (Part 1) – från skivan Scary Monsters (and Super Creeps) (1980). Låten är egentligen i två delar som både inleder och avslutar albumet. Den japanska texten läses först av Michi Hirota och den följs sedan av en engelsk översättning där Bowie formligen skriker tarmarna ur sig.

Baby Can Dance – från skivan Tin Machine (1989). Man brukar ofta säga att David Bowie varit före sin tid. Det stämde långt med hans band Tin Machine som fick rätt mycket skäll när de kom, men som i efterhand har fått upprättelse. Det här är ett av de bästa spåren från Tin Machines debutalbum, men låter som om den kunde ha varit med på Bowies senaste studioplatta The Next Day (2013).

Pallas Athena – från skivan Black Tie White Noise (1993). Låten börjar nästan som något av Michael Nyman för att mitt i allt övergå i skönt gungande acidtechno. Även denna låt berör Bowies intresse för hur människan samverkar med Gud.

I Have Not Been To Oxford Town – från skivan Outside (1995). Om Storbritannien låg någonstans i mellersta Europa hade brittpopen låtit så här.

Looking For Satellites – från skivan Earthling (1997). Det här är skivan där Bowie rör sig mot electronica-hållet. I Looking For Satellites lyckas han kombinera såväl gamla bekanta Bowie-element som nya influenser på ett härligt suggestivt sätt.

Something In The Air – från skivan 'Hours...' (1999). Det här kunde vara en Morrissey-låt. Jag skulle i alla fall väldigt gärna höra Morrissey tolka den.'Hours...' är en tyvärr litet bortglömd platta trots att den innehåller flera fina låtar som Thursday's Child, Seven, The Pretty Things Are Going To Hell och denna.

Slip Away – från skivan Heathen (2002). David Bowie skrev Slip Away som en hyllning till Uncle Floyd Vivino som var en vaudeville-aktig komiker och pianist och som i drygt 20 år hade barnprogrammet The Uncle Floyd Show i New York-trakten.

Bring Me The Disco King – från skivan Reality (2003). I mitt tycke bästa spåret på plattan. Som dessutom avslutar den. Bowie skrev låten redan i början av 1990-talet som en parodi på 70-talets disco. Den gjordes i två snabba versioner för två tidigare plattor, men kom ändå inte med för den kändes fel. Men så skalade Bowie av den och drog kraftigt ner på låtens tempo och resultatet blev detta sköna avantgarde-jazziga stycke.

I'll Take You There – finns på skivan The Next Day (2013). Eller egentligen är det ett av bonusspåren på den litet dyrare utgåvan. Med dessa bonusspår visar Bowie vilken fantastisk låtskrivare han fortfarande är. Hans bonusspår är bättre än många andra artisters singlar.

David Bowie / Sound And Vision 2013. En nymixad, mycket vacker och stämningsfullt avskalad pianobaserad version av en Bowie-klassiker. Originalet finns på skivan Low.

David Bowies 20 bästa okända låtar i ett paket