Hoppa till huvudinnehåll

Samhälle

Fyrtio år på landsvägen

Från 2015
Uppdaterad 14.01.2016 07:21.
Leif Söderlund
Bildtext Leif Söderlund i norra Norge år 1993
Bild: Mats Sandström

- Jag är född i Nykarleby, men när jag växte upp flyttade familjen tre gånger till Sverige och tillbaka igen, berättar Leif Söderlund, numera pensionerad långtradarchaufför.

Familjen Söderlund flyttade till Sverige på 1950-talet för att få bättre utkomst, men de stannade aldrig länge, utan flyttade tillbaka till hemstaden när hemlängtan blev för stark.

Eftersom Leif var äldst av sju syskon så fick han också vara med om alla vistelserna i Sverige.
Första gången flyttade familjen när Leif var under skolåldern. Då bodde de nära Eskilstuna. Sen återvände familjen till Nykarleby, och följande gång bar det iväg till ett litet samhälle som heter Åkers Styckebruk.

Splittrad skolgång

- Vi bodde en tid i ett torp i skogen, för min pappa jobbade då som skogsarbetare. Jag såg inga andra mänskor än familjen så jag blev lite folkskygg. En dag kom skolans överlärare på besök, eftersom jag var i den åldern att jag borde ha börjat skolan, men då var jag så blyg att jag sprang till skogs och klättrade upp i en tall, berättar Leif.
Då tyckte läraren att det kanske var bäst att låta Leif vänta ett år, så han fick börja skolan som åttaåring.

När Leif hade gått ett par klasser i skolan i Sverige flyttade familjen för andra gången tillbaka till Nykarleby, och Leif fortsatte sin skolgång där.

- Jag fick börja i samskolan som frielev, för jag hade lätt att lära mig. Jag trivdes bra, men sen flyttade vi ännu en gång till Sverige - den här gången till Bålsta.

- De första gångerna tyckte jag bara att det var spännande att flytta, men tredje gången var det inte så roligt, för jag hade många kompisar i Nykarleby och jag skulle gärna ha fortsatt i samskolan - men det var föräldrarna som bestämde, så det var bara att följa med.

I Bålsta blev Leif mobbad, så han avbröt sin skolgång när han hade fyllt sexton och sökte jobb. När Leif var sjutton flyttade familjen Söderlund tillbaka till Nykarleby, den här gången för att stanna.

Långtradarchaufför

I några års tid hade Leif en del olika arbeten. Han var bland annat "målarslibrik", alltså målarlärling, en tid, och så jobbade han som skogshuggare tillsammans med sin far.

När Leif var 21 skaffade han sig yrkeskörkort och började köra långtradare.
- Det var många av mina jämnårig som var chaufförer, och på den tiden tyckte jag att det var så roligt att köra bil att jag nästan kunde ha gjort det gratis!

Först körde Leif mest mellan Österbotten och Helsingfors, men så småningom började han köra allt mer till norra Norge, och senare blev det många turer till kontinenten.

- Det var friheten på landsvägen som lockade, och så var man ju äventyrslysten på den tiden...

- En gång åkte vi sju-åtta bilar i konvoj till Teheran med ägg, berättar Leif.
Det var den längsta resan han gjorde.

Leif Söderlund hann vara chaufför i fyrtio år.
- De första femton åren var det jätteroligt. Sen funderade jag ibland nog på att sluta, men det var svårt... Lite som att sluta röka - inte har jag lyckats med det heller, säger Leif.

Äktenskap, samboförhållande och barn

Leif har varit gift två gånger, och han har också skilt sig två gånger. Han har tre vuxna barn.

- Första gången jag gifte mig var vi nog båda för unga, säger Leif. Hon var bara sjutton, och vi var gifta ett par år. Vi fick en pojke, som sen växte upp med sin mamma.

Ganska snart gifte Leif om sig.

- Det gick lite onödigt snabbt, man borde nog ha väntat lite, säger Leif.
Den här gången höll äktenskapet längre än första gången, och det föddes en dotter, men till slut blev det ändå skilsmässa.

leif söderlund
Bildtext Leif Söderlund, december 2014
Bild: Yle/Ann-Sophie Sandström

Sen slutet av 1980-talet har Leif bott ihop med Margita, och de har en son. Men de är inte gifta.

Religiösa grubblerier

Leif Söderlund beskriver sig idag som ateist, men i mitten av 1980-talet var han med om en religiös väckelse.
- Det var nån sorts fyrtioårskris, säger han. En av mina bröder hade blivit frälst och gått med i Missionskyrkan och vi pratade mycket om religion och sådant... Dessutom var jag just då inte i något förhållande, och jag sökte nånting - och på något sätt tyckte jag att det där verkade vettigt...
- Så jag är faktiskt vuxendöpt!

Sen började Leif ändå grubbla och tvivla.

- Det gick inte över med en gång, utan jag funderade länge. Jag kunde bara inte tro på de där lärorna - jag fick det inte att gå ihop, helt enkelt. Det slutade med att jag gick ut ur församlingen.

Vad tror Leif Söderlund på idag?

- Ingenting... eller, jag tror på det som finns, men jag tror inte på något liv efter döden.

- Att vara död är väl ungefär som att sova, för när man sover drömlöst så är det som man skulle vara död. Och jag har alltid tyckt om att sova, så döden skrämmer mig inte, säger Leif och skrattar.

Samtal om livet med Leif Söderlund sändes i Radio Vega den 16.1.2015, och i programmet berättar Leif om sin uppväxt, om sina år på landsvägen och om sina funderingar kring livet och döden och det samhälle vi lever i.
Programmet finns på Arenan.

Samtal om livet: 16.01.15 Leif Söderlund PODCAST (utan musik)

39:18

Mer om ämnet på Yle Arenan