Vart fjärde 112-samtal rings i onödan
Det finns folk som mitt i natten ringer till nödcentralen och kräver att polisen kör hem dem från krogen. Varje dygn rings mer än tusen onödiga samtal i vårt land, men antalet och andelen har minskat. Ännu för några år sedan ringdes vart tredje samtal i onödan.
I fjol (2014) fick nödcentralerna i Finland 2,8 miljoner samtal, men vart fjärde samtal gjordes i onödan. Som onödiga samtal räknas sådana som går till fel nummer eller som görs i misstag då telefonen finns i byxfickan. Sådana gjordes det 654 000 gånger under fjolåret. Dessutom gjordes 114 000 okynnessamtal och busringningar.
Flest onödiga samtal kommer till nödcentralen på fredag eftermiddag. Enligt skiftesmästare Sonny Söderlund vid Åbo Nödcentral är folk som mest stressade då. De ringer fel eller märker inte att telefonen i fickan slås på.
En del av tiden går också åt till att svara på samtal som är riktade till andra myndigheter. Folk vill göra brottsanmälningar, undrar hur man får skjutvapentillstånd eller när dubbdäck måste användas.
Söderlund önskar att folk skulle använda sitt bondförnuft, och fundera på om ärendet faktiskt är brådskande och någon är i nöd.
- Någon ringer då febern stiger till 37,5 trots att det inte finns andra symtom. Det är ingenting som hör oss till. Då skulle man emellanåt vilja få säga att de ska ringa sin mamma. Där får de bäst råd. Men det kan vi ju inte säga i samtalet.
Alla samtal besvaras ändå, för man vet ju inte vilka som är i onödan. Och trots att en fjärdedel av samtalen är onödiga, så betyder det samtidigt att tre fjärdedelar är sådana som man måste åtgärda. Då gäller det att göra en riskbedömning, och avgöra om det är mycket bråttom eller bara bråttom, och hurdan hjälp som ska skickas.
Söderlund var en av de 44 anställda vid västra Nylands nödcentral i Lojo som stängdes våren 2014. Han och många av kollegerna flyttade då över till Åbo nödcentral. De hade en positiv atmosfär, som Söderlund säger att de tog med sig.
- Sist och slutligen skiljde det sig inte så mycket ändå, och fördelen med att komma hit hellre än till Kervo nödcentral är att jag ännu inte har sett en enda trafikstockning.
Bra språksituation bland operatörerna
De flesta som kom från Lojo talar svenska. Det kommer kring tio samtal per arbetstur där folk vill tala svenska, och enligt Söderlund är språksituationen bland nödcentralsoperatörerna bra i Åbo. Får man inte genast svar av en operatör som kan svenska, så dröjer det maximalt en minut innan samtalet kopplas vidare till en kollega. Ibland kan det till och med finnas tio personer som har svenska som modersmål.
Söderlund har inget enstaka fall som han vill plocka fram, eller som han skulle grubbla över. Ibland får man via ambulanspersonalen höra om något som har slutat lyckligt, men oftast vet man inte ens hur saker sist och slutligen löst sig. Nästan på alla arbetsturer finns det ändå samtal där han känner att de har lyckats bra, att hjälpen har kommit fram snabbt iväg, att den hjälpbehövande har fått hjälp och kommit till vård.
- Men sedan finns det också gånger då det slutar tragiskt, fastän man konstaterar att allt har gått rätt till i vår ända. Det är bara någon som har bestämt att livet måste ta slut någon gång. Sådant får vi också leva med.
Vid nödcentralen talar man i första hand med kollegerna, men om man märker att det är något som berör och som man reagerat på, så finns det möjlighet att få debriefing eller att tala ut med företagshälsovården.
- Något som operatörerna nog blir berörda av är barnpatienter. Vare sig det är sjukdomsfall eller olyckor, så de berör nog.
