Hoppa till huvudinnehåll

Samhälle

Kommentaren: Offentligt men ändå inte

Från 2015
Uppdaterad 28.01.2015 11:46.
Jonna Nupponen

Rätten till insyn borde gälla all den verksamhet som är offentligt finansierad oavsett vem som driver den – kommunen eller firman.

Det borde vara självklart att vi har rätt att veta hur skattemedlen används.

För det finns offentlighetslagen, som säger att myndigheters verksamhet skall vara offentlig. Det är lite si och så hur myndigheterna följer lagen i dag.

Men ännu mer oklar blir rätten till insyn när det gäller all den offentliga verksamhet som produceras av privata företag och också kommunala bolag.

Det är inte entydigt vad ett privat företag behöver berätta om sin verksamhet.

Vi ville testa hur de privata producenterna av offentlig service själva ser på sitt ansvar att hålla det öppna samhället levande.

Både de som deltog och de som inte ville svara gjorde det i många fall med argumentet att ”vi har inget att dölja”. Deras ryggmärgsreflex utgick från att vi misstänker mygel. Det gjorde vi inte, åtminstone den här gången.

Det handlade inte om att avslöja någon med byxorna nere utan att föra en samhällsdiskussion om öppenheten och vikten av offentlighetslagen.

Offentligheten är en hörnsten i demokratin. Om allmänheten har insyn i byråkratin kan man också föra en diskussion om hur den fungerar. Vi har möjlighet att diskutera om tjänsterna är goda eller dåliga och hur vi vill ha det. Men vet vi inget är det svårt att ta ställning.

Det kan finnas många åsikter om ifall det bästa sättet att testa om insynen och öppenheten fungerar är att begära ut arbetsturlistor. Det kanske inte alls är ett bra sätt.

Men grundfrågan kvarstår: Vad har medborgarna rätt att veta om våra äldreboenden och daghem och hälsostationer som drivs av privata företag?

Nu har vi en situation där kommuninvånarna inte har samma rätt att få ut information av de privata producenterna som de har från kommunen. Inte ens beslutsfattarna i kommunen har automatisk rätt till den här informationen.

För det demokratiska samtalet är det förödande. Får man inte ut information kan man inte föra en samhällsdiskussion baserad på fakta. Den bör väl föras kontinuerligt också då när allt har gått rätt till.

Läs också:
Privatiserar vi ihjäl öppenheten?
Kommunerna hyfsade på offentlighet
Privata vårdhem dåliga på öppenhet
Spotlight testade öppenheten - här är resultaten

Mer om ämnet på Yle Arenan