Bonga svåra piruettvariationer i EM

Ett friåkningsprogram för damer får innehålla maximalt sju hoppelement, tre piruetter, en stegsekvens och en koreografisk sekvens. Att ett trippelhopp är svårare än ett dubbelhopp är lätt att förstå, men vad är det som gör en piruett svår?

Låt oss ta en kombinationspiruett, en sådan måste det finnas i varje friåkningsprogram. Den ska rotera i minst tio varv och innehålla minst två grundpositioner, som vardera hålls i minst två varv. Minimikravet fylls om åkaren står i antingen våg- eller sittposition i till exempel sex varv och sedan upprätt i fyra varv. Då klassas piruetten som CoSp2pB, en kombinationspiruett med två grundpositioner på basnivå och den får ett grundvärde på 1,0.

Antalet varv är A och O

Låt oss sen tänka oss att åkaren inleder med minst två varv i vågposition och sen går ner i sittposition och gör där en svår variation, till exempel Sit Forward och håller positionen i minst två varv. Växlar sen till en annan svår variation, till exempel Sit Side och håller den i minst två varv. Då har piruetten blivit nivå två, där de två svåra variationerna ger varsin nivå till.

Därefter görs kanske ett fotombyte till vanlig sittposition i minst två varv på den andra foten, varefter vår dam stiger upp och samtidigt lyfter fria foten främre vägen rakt upp, vilket är en svår variation av ståpiruett, Upright Straight, och håller den i åtta varv. Som avslutning ännu en ståpiruett i grundposition i minst två varv och hon har fått två nivåer till, en för den svåra variationen och en för att hon håller positionen i minst åtta varv. Då hon dessutom visat upp minst två varv i alla tre grundpositioner, har piruetten blivit en CCoSp3p4, en kombinationspiruett med fotombyte och tre grundpositioner på nivå fyra, värde 3,5 poäng. Att jämföras med till exempel en dubbelaxel, som är värd 3,3 och en trippelaxel 8,5.

Piruetternas grundvärde kan alltså höjas genom att utföra svåra variationer på grundpositionerna. Minst åtta varv i samma position är således också en så kallad feature. En svår ingång, till exempel en hoppstart, eller en tydlig acceleration av rotationen är två andra.

Svårighetsgrad kontra kvalitet

Oberoende av hur många features man försöker klämma in, är nivå fyra den högsta möjliga för piruetter (och stegsekvenser). Då lönar det sig istället att satsa på kvaliteten. Ju fler varv, snabbare rotation, bättre centrering och kontroll, starkare positioner, bättre matchning med musiken, osv. desto högre kvalitetspoäng ger domarna. Ofta leder jakten på features till sämre rotation, färre varv, dålig centrering, oestetiska positioner, osv. så det gäller att räkna ut huruvida det lönar sig att satsa på svårighetsgrad eller kvalitet om man inte klarar av båda, precis som i hoppen och stegsekvenserna. Kvalitetspoängen läggs till grundvärdet enligt en viss formel, så att en kombinationspiruett som bäst kan ge totalt 5,0 poäng och som sämst 0,6 poäng .

Varför inte räkna lite varv och antal positioner under EM-veckan? Och kanske titta lite extra på kvaliteten - rotationssnabbheten, estetiken, hur väl piruetten passar till musiken, osv.

Vill man ytterligare fördjupa sig i ämnet, kan man bekanta sig med ISU:s handbok för den tekniska panelen och med elementens poängtabell.