Järnväg förändrar Tibet för alltid

En tågresa utan motstycke. Så marknadsför kinesiska resebyråer en färd från den kinesiska staden Golmud till Tibets huvudstad Lhasa.

I det här fallet är det inte frågan om överord. Tåget för passagerarna genom ändlösa vildmarker, och vyerna över de upp till drygt 7 000 meter höga bergen är sagolika.

Tunn luft kräver extra syre i kupéerna

Järnvägen är på alla sätt ett tekniskt underverk. Största delen av den mer än tusen kilometer långa linjen är dragen på mer än 4 000 meters höjd över havet.
Spåren klättrar också över ett drygt 5 000 meter högt pass. Det är den högst belägna platsen i världen där det har dragits en järnväg.

Luften är så tunn att alla vagnar och sovkupéer är utrustade med uttag där passagerarna vid behov kan få syre.
Den syrefattiga luften orsakade svåra problem för dem som konstruerade järnvägen. Enligt den kinesiska regeringen dog ändå inte en enda arbetare i höjdsjukan.

Förrädisk mark - spåren går över ständig tjäle

Utmaningarna var genomgående oerhörda. Flera hundra kilometer långa sträckor av järnvägen är byggda som broar över ständig tjäle.

På många ställen var arbetarna tvungna att borra nedkylningsaggregat in i marken för att förhindra att den tinar upp på sommaren och börjar röra på sig. Det är inte konstigt att byggnadsarbetena hade slukat nästan fyra miljarder euro när järnvägen var färdig år 2006.

De flesta turister är kineser

Kinesisk invasion

Via högtalare får passagerarna höra en presentation av Tibet både på engelska och mandarinkinesiska. Det här återspeglar det faktum att största delen av passagerarna är turister.

På vintrarna är tågen halvtomma men under sommarhalvåret måste man boka biljetter långt i förväg för att få plats på någon av de sex dagliga avgångarna. I varje tåg finns det mer än tio vagnar.

Antalet utlänningar som besöker Tibet är ändå inte stort. För att få komma dit måste de ansöka om specialtillstånd, och det är obligatoriskt att anställa en guide. Med jämna mellanrum är det omöjligt att få det nödvändiga tillståndet.

I stället är flertalet av turisterna kineser som flockas där i så stora skaror att det på många platser uppstår trängsel. De bor på hotell och äter på restauranger som ägs av kineser, och de har litet att göra med den tibetanska befolkningen.

Tibetanerna rädda för att bli minoritet i eget land

På tåget blir passagerarna upplysta om att järnvägen gynnar tibetanerna genom att bidra till en snabb, vetenskaplig och harmonisk utveckling. Tibets ekonomi har onekligen vuxit klart snabbare än den gjorde innan järnvägen togs i bruk.

Å andra sidan är tibetanerna rädda för att järnvägen får dem att förvandlas till en minoritet i sitt eget land. Förutom turister transporterar tågen också avsevärda mängder kinesiska migranter och handelsmän till huvudstaden Lhasa där kineserna redan uppskattas vara i majoritet.

Också i andra städer ökar antalet kineser snabbt. Tibetanerna anser att det främst är den här kinesiska befolkningen som gagnas av den ekonomiska utvecklingen.

Järnvägen har strategisk betydelse

Kina gjorde ett första försök att konstruera en järnväg till Tibet år 1960. Det rådde då hungersnöd i landet, och också otaliga arbetare svalt ihjäl eller blev så svaga att de inte klarade sig i den syrefattiga luften. De tekniska utmaningarna var på den tiden dessutom oöverkomliga. Det styrande kommunistpartiet var tvunget att avbryta byggnadsarbetena.

Att partiet redan då försökte förena Tibet med det övriga landet med en järnväg visar hur viktig den anses vara. Med hjälp av järnvägen kan stora mängder soldater vid behov betydligt snabbare än förr förflyttas till Tibet och också till den omstridda gränsen mellan Kina å Indien.

De två jättarna utkämpade ett blodigt gränskrig på 1960-talet. Fortfarande råder det spänning i gränstrakterna.

Kineserna vill ha järnväg som korsar hela Tibet

Också tibetanernas andliga ledare Dalai lama har framfört sin oro för att järnvägen gör hans hemland allt mer kinesiskt. Han har påpekat att största delen av Lhasa redan ser ut som vilken kinesisk medelstor stad som helst.

Kinesererna förlängde dessutom järnvägen i höstas då det öppnades en linje som förenar Lhasa med den näst största staden Shigatse. Kinesernas avsikt är att järnvägen till slut korsar hela Tibet.

Björn Ådahl, Lhasa.