Hoppa till huvudinnehåll

Utrikes

Inte precis någon miljonbusiness

Från 2015
Uppdaterad 30.10.2015 11:02.

Min personliga insats till förmån för den ukrainska ekonomin är ganska anspråkslös. Jag köper mat, tvål, tandkräm, smink, lite kläder och använder transporter, vissa andra tjänster och betalar för kulturupplevelser.
Den service jag får står sällan i proportion till summan jag spenderar.

Ta till exempel mina affärer i dag. Jag köpte en operabiljett för ungefär nio euro och ett nytt batteri till min klocka för sju och femtio.

Hur blev jag bemött?

Den unge mannen i den minimala butiken i en av tunnlarna under en gata presenterade hela sitt batteriutbud. Han konstaterade att min klocka är schweizisk och att han har ett originalbatteri i lager. Han har också billigare batterier om jag föredrar ett sådant. Jag valde originalet och han bytte behändigt ut mitt gamla batteri och ställde in rätt tid på klockan. Sedan skrev han ut en kvittens – med ett års garanti för batteriet. Han lovade mig dessutom rabatt på följande köp.

- Jag skriver mitt telefonnummer och namn på kvittot, bara ring om det är något!

Med rätt tid i klockan gick jag till operans kassa. Det fanns biljetter till Madame Butterfly, som jag vill se, och damen i kassan visade mig kartan över salen och bad mig välja var jag vill sitta. Jag pekade på en plats på nionde raden intill mittgången.

- Ta den här i stället, sa damen och pekade på en annan plats längre till höger. Härifrån ser ni slutscenen allra bäst.

Det är förbluffande hur mycket kravlös vänlighet och tjänstvillighet jag möter här i det här landet som samtidigt är så genomkorrumperat att klockorna stannar.

Möten och människor