När kärnkraften kom till Finland
Finlands första kärnkraftverk öppnades i Lovisa 1977. Kärnkraftverket beställdes från Sovjetunionen och man började bygga det 1971.
Man tog modell av kärnkraftverket i Novovoronez, Vitryssland, men förbättrade säkerhetssystemen med ett kylsystem av vatten, inte av grafit.
I Veckans puls 1976 undrar man om kärnavfallet, hur länge kärnkraftverket kan vara i bruk och om Finland verkligen behöver så stor energiproduktion.
Sovjetunionens statsminister Alexej Kosygin och Finlands president Urho Kekkonen startade kärnkraftverket den 23 mars 1977.
Kärnkraftverket blev ett modellexempel på fint samarbete mellan Finland och Sovjetunionen.
Kärnkraften väcker mycket debatt. I synnerhet hotet om olyckor vid kärnkraftverken skrämmer medborgare.
Men Anders Palmgren och Björn Wahlström från IVO/Lovisa kärnkraftverk säger att säkerhetssystemen i Lovisa är så bra att det inte finns några som helst inga risker för olyckor. Säkerhetssystemet är med kylvatten "och vatten brinner inte, såsom t.ex. grafit i Tjernobyl".
Men förorsakar kylvattnet fiskdöd undrar invånarna i Lovisa?
Avfallet från kärnkraftverk är ett annat stort problem. Långt in på 1990-talet skickades avfallet till okänd ort i Sovjetunionen, senare Ryssland. Men redan 1985 talade man om fina nya avfallsmetoder.
Kärnkraftverket i Lovisa innebär dock också arbetsplatser och sysselsättning. Att den tredje reaktorn kom till Olkiluoto sågs av många som en besvikelse.
