Fånglägren 1918
De så kallade fånglägrena som upprättades efter inbördeskriget hör till en mörk tid i Finlands historia. Över 20 000 fångar från den röda sidan arkebuserades eller dog av svält eller sjukdomar i lägren.
Fångläger, eller arbetsläger, är ett ord som vanligtvis förknippas med Nazityskland. Men efter inbördeskriget inrättades flera läger också i Finland. De största fanns vid Sveaborg, Dragsvik, Tavastehus och Hennala.
Vid krigsslutet satt 75 000 röda fångar i de olika lägren. Där trängdes de ihop i små utrymmen utan varken tillräckligt med mat eller sanitära utrymmen. De flesta av fångarna frigavs 1919 och förhållandena i lägren blev bättre när statsmakten tog över styret från militären. Men före det hade redan en stor del av fångarna hunnit dö i lägren.
I den här dokumentären av K J Lång, Johannes Salminen och Nils-Börje Stormbom berättar både fångar, anhöriga och experter om förhållandena i de finländska fånglägren.
' /%3E%3C/svg%3E)
