Hoppa till huvudinnehåll

Arkivet

Josef Stalins död

Publicerad 02.05.2007 14:00. Uppdaterad 29.12.2015 12:28.

Josef Stalin begravdes den 5 mars 1953 och med honom en epok av fångläger och personkult.

I det första klippet är det Atos Wirtanen som läser ett minnesord över Stalin. Här är det inte fråga om någon kritisk röst, Atos Wirtanen hyllar Stalin utan förbehåll.

De enda deportationer och fångläger vi får höra om är de som Stalin själv fick uppleva. I sjutton år, från 1900 till 1917, genomlevde Stalin deportationer och fångläger, djärva rymningar, illegal verksamhet samt utvecklade samhälleliga tankar, berättar Atos Wirtanen. Vid denna period uppehåller sig Wirtanen länge.

Stalin blev kommunistpartiets sekreterare och efter Lenins död (1924) partiets och rikets verkliga ledare. Därmed blev han också ledare för hela den kommunistiska världen.

Finlands folk har särskilda anledningar att minnas Stalin, påstår Atos Wirtanen. Stalin har alltid visat ett positivt intresse för vårt land. Han undertecknande erkännandet av vår självständighet jämte Lenin. Under mellankrigsåren utvecklade han samarbetet med vårt land och efter kriget vänskaps- och biståndspakten, som innebar fortsatt förtroende och samarbete. Vårt land har alltid åtnjutit välvilja från Sovjetunionen, också detta kan återföras till Stalin, enligt Wirtanen. Stalin har skapat hopp om en fredlig framtid, och Stalins död är en oersättlig förlust för hela den fredsälskande mänskligheten, säger Wirtanen utan att tveka.

10 år senare är tongångarna i förhållande till Stalin något förändrade. Knud Möller berättar om avstaliniseringen som pågår i Sovjetunionen.

Stalins stoft har flyttats bort från Röda Torget, processen från personkult till kollektivt styre har pågått i etapper. Knud Möller liknar detta vid ett jättelikt pussel, där bitar saknas, såsom t.ex. den 20:e partikongressen 1956 där Chrustjov höll sitt anti-Stalintal, som aldrig har publicerats.

Stalins makt var total, med godtyckliga deporteringar beroende på hans egna nycker. Efter Stalins död uppkom ett maktvakuum, som Beria, chef för den hemliga polisen KGB försökte fylla, men misslyckades.

Resultaten av avstaliniseringen är inte bara ett avståndstagande från Stalins metoder, utan också förändringar, en friare debatt och lättare stämning. Den fredliga samlevnaden i stället för krig. Knud Möller talar mycket om Chrustjovs politk. Avstaliniseringen är ett av efterkrigstidens intressantaste fenomen, men den kommer inte att gå snabbt.

Text: Ida Fellman

Läs också