Hoppa till huvudinnehåll

Arkivet

Tove Jansson: Om Pappan och havet

Från 2007
Uppdaterad 06.11.2020 10:53.
Tove Jansson i dokumentaristen Kalle Kultalas svartvita foto.
Bildtext Tove Jansson diskuterar boken Pappan och havet

I och med Pappan och havet som kom ut 1965 skedde en brytning i muminvärlden. Pappan och havet var mer en saga för vuxna än de tidigare böckerna. Muminfigurerna har förändrats. Familjen är inte mera harmonisk och snäll.

När Pappan och havet kom undrade många om muminböckerna blivit vuxenböcker. Tove Jansson påpekar att man inte skall skilja åt fullvuxenböcker och barnböcker

Har mumindalen då blivit ett välfärdssamhälle därifrån man måste fly, frågar redaktör Joan Harms.

- Nåja, pappan höll på att mista sin maskulina självkänsla, han ville beskydda dem igen, menar Tove Jansson.

Muminfigurerna har förändrats mycket i den här boken. Familjen är inte så harmonisk och snäll. Muminamman är inte mera trygg, eller som Tove Jansson säger:

... det blir inte roligt i längden att vara en trygghetssymbol, förträfflig och harmonisk

― Tove Jansson om Muminmamman

Mumintrollet är lika sentimental som förut, men halkade plötsligt in i sin pubertet. Och föräldrarna har fullt upp med sitt äktenskap. Lilla My behövdes som kontrast för annars hade det blivit rena rama känslosåsen av alltsammans.

Pappan och havet handlar om olika sorters ensamhet. Huvudtemat är att det är svårt att vara pappa.

Joan Harms undrar om det inte är svårt att vara mamma.

- Jo, hemskt men det väsnas det nog tillräckligt om, påpekar Tove Jansson.