Hoppa till huvudinnehåll

Arkivet

Till minnet av Markus, nästan 5 år

Från 2007
Uppdaterad 03.05.2016 15:35.

När det första sorgeåret är till ända vet man vad det är att sörja, säger Gösta Karf i den här gripande dokumentären om ett litet barns död. Lilla Markus Karf omkom i en våldsam bilbrand hemma på gården i Jakobstad år 1986. Olyckan ledde till att föräldrarna startade stödgrupper för andra föräldrar som förlorat sina barn.

Filmen om Markus av Melita Tulikoura berättar om sorg och kris. Det är en omskakande dokumentär, med detaljer som skär i hjärtat. Och om att mitt i allt det svåra inte få den hjälp man behöver.

En vacker sommardag brann Gösta och Marita Karfs bil upp. Inne i den omkom deras knappt 5-åriga son Markus.

Pappa, jag är utan lillebror.

― Mikael, Markus storebror

Poliserna undersökte bilen som en brottsplats. Och Gösta Karf drabbades av fruktansvärda skuldkänslor över en kvarglömd gaständare som antänt hela bilen. Den enda makabra trösten är att Markus troligen dött inom en minut efter explosionen.

Gösta och Marita Karf blev djupt deprimerade i avsaknaden av hjälp. Av sorgen körde de runt, runt utan att orka göra mycket annat. De hade ett motstånd att återvända hem. Tid och rum försvann. De glömde att handla mat.

Mamma, jag är hungrig, tror du att du orkar laga en smörgås till mig?

― Mikael, Markus storebror

Sorgen gjorde att paret Karf nästan tänkte skiljas. Gösta försökte fly sorgen till arbetet, men de hittade tillbaka till varandra.

Men dokumentären handlar också om att överleva. Det hemskaste var att känna att ingen kunde hjälpa. Väldigt många vänner försvann och gick över gatan när de såg Gösta och Marita Karf. Därför har de skapat nätverk för att hjälpa andra föräldrar som förlorat sina barn.

Gösta Karf skrev även en bok om sorgen. Regissör Kari Paljakka gjorde 2005 en dramafilm utgående från boken: "Eläville ja kuolleille" med Hannu-Pekka Björkman.