Hoppa till huvudinnehåll

Arkivet

Elmer Diktonius och musiken

Publicerad 10.10.2007 14:00. Uppdaterad 20.03.2015 15:21.

Elmer Diktonius (1896-1961) var inte bara intresserad av litteratur, utan också av musiken. Han komponerade själv och musiken var dessutom viktig i hans orddiktning.

Elmer Diktonius var som ung inställd på att bli kompositör, och tonsatte bland annat dikter av Vilhelm Ekelund och Gustaf Fröding, som framfördes vid Helsingfors musikinstitut i maj 1920 men möttes av ett svalt mottagande.

I radioprogrammet får vi höra en ambitiös genomgång av Elmer Diktonius förhållande till musiken. Vi får höra om hans musikkritik och recensioner, och även höra citat från dessa personliga, ibland osakliga men alltid fyndiga och finurliga recensioner.

Vi får höra också höra hans egna kompositioner och analyser av dem. Diktonius var oppositionell och kampglad med disonanta toner och bekände sig till den atonala musiken. Han brukade sitta med sin vän och privatelev Otto Ville Kuusinen i konsertsalar och kritisera den borgerliga publiken. Arnold Schönberg var viktig för Diktonius. Han brevväxlade också med honom.

Elmer Diktonius höll en slutkonsert efter sina studier 1920. Många sångare backade ut, för de tyckte Diktonius sånger var allt för svåra, det var Alexis af Enehjelm som till sist fick sjunga dem. Redaktören citerar den nedgörande kritiken.

Vi får höra några av de sånger som spelades bl.a. Ich höre hörnen blase. Och till sist får vi höra några dikter av Diktonius där musiken spelar en central roll. May Pihlgren läser Orkester och Till en Bechsteinflygel

Musiken har spelat en viktig roll också för Diktonius texter. Många av dikterna har blivit tonsatta av andra.

Kari Rydman sjunger "De som dog små", som han själv har tonsatt 1957.

Ami Aspelund sjunger Barnet i trädgården, som är tonsatt av Håkan Streng och arrangemanget står Kari Kuusamo för.

Och Akademiska sångföreningen upptäder med en tonsättning av Jaguaren av Otto Donner.