Luciasketch från 1968

Svenskfinlands egen Lucia försäkrar dig mot samvetskval, säger man i denna satiriska sketch om det mest heliga i Svenskfinland.

I revyn Var är min stora ludiga nalle? ville man på ett självironiskt sätt skämta med finlandssvenskar och vad var väl mera naturligt än Lucia. Här ironiserar man över att Lucia ger det bästa av allt: givandets glädje. Och alla är välkomna att ge bidrag. Postgirokontot syns i bilden.

Vi skall ge åt de fattiga: föräldrarlösa fiskarbarn i Kökar, tuberkulös änka i Lappfjärd, blind frontman med åtta barn i Nedervetil. Men Lucia hjälper inte bara de fattiga, Lucia hjälper också de rika så att inte onda tankar stör deras matsmältning, som annars också har det krångligt under jultid. Lucia är som Samarin för själen.

Och med en travestering på Topelius Giv mig ej glans: "/.../ du ende som ej skiftar om, du Svenskfinlands Lucia kom. Till hög till låg, till rik till arm, kom glad och hjärtevarm"

Text: Ida Fellman