Christer Kihlmans isande beskrivningar av parförhållanden
Christer Kihlmans romaner är ofta isande och skrämmande beskrivningar av parförhållanden, alkoholism och otrohet. Joan Harms är en skarp redaktör, som vågar ställa svåra frågor.
I det första ljudklippet hör vi Joan Harms intervjua Christer Kihlman om hans nya bok Madeleine (1965).
Trots att Madeleine kallas ett triangeldrama består triangeln i själva verket av kvinna, man och alkohol, påpekar Harms. Liksom Den blåa modern är Madeleine en bok om oförmågan att älska och gå ut ur egocentricitet. Kihlman medger att han ville ge något slags konkret innehåll åt abstrakta begrepp som alkoholism och boken handlar om trötthet och passivitet.
Christer Kihlman är mera medveten om språket än tidigare, Ralfs långa monologer är skrivna utan skiljetecken och är som en mellanform av prosa och poesi. Kihlman menar att han försökte skriva den i ett slags andningsrytm, och den avspeglar Ralfs medvetande.
Om Madeleine
I det andra klippet besöker Joan Harms Christer Kihlman i hans hem. De diskuterar den omdebatterade romanen Människan som skalv (1971). I den gör Christer Kihlman upp med sin borgerliga uppväxt, han tar upp homosexuella förhållanden, och alkoholen spelar liksom i Madeleine en stor roll.
Harms och Kihlman diskuterar länge alkoholen som en kravlös men farlig älskare. Det starkaste temat är kravet på ett kravlöst förhållande. Harms menar att det inte handlar om homosexualitet utan om flykt och egocentricitet. Hon kritiserar också Kihlmans kusliga och reaktionära bilder av kvinnor. Kihlman menar att det inte stämmer och att det är meningslöst att tala om skuld. I klippet ser vi citat som väcker ens intresse att läsa romanen.
Text: Ida Fellman