Tua Forsström – man måste bli den man är
Möt Tua Forsström, en av Finlands viktigaste poeter. Chris Zitting träffar henne i ett vintrigt Drumsö 1983 och tjugo år senare. Hur ser hon på livet och dikten?
Redaktör Chris Zitting träffar en ung Tua Forsström vintern 1983, hon har just gett ut sin diktsamling September.
De samtalar om ensamhet, kärlek, vinter och Drumsö. Forsström läser även några dikter ur September.
Man måste bli den man är
I ljudklippet fortsätter diskussionen om diktandet och September. Barbro Holmberg diskuterar med Tua Forsström.
Katarina Frostenson recenserar Tua Forsström 1987
Tjugo år senare, 2002, träffar vi Tua Forsström igen. Hon har då gett ut sina mest älskade och prisbelönta verk Snöleopard (1987), Marianergraven (1990) och Parkerna (1992)
För Efter att ha tillbringat en natt bland hästar (1997) mottog Forsström Nordiska rådets litteraturpris.
Livet och människorna är viktigare än konsten
Tua Forsström
Chris Zitting intervjuar lyhört Tua Forsström. Det går ett stråk av sorg och kaos genom hennes liv, men också tillförsikt och kärlek.
Livet bjuder på en massa svårigheter, man måste bara ha tillit för att orka jobba. I Tenala hittar hon solidariteten och gemenskapen.
Tua Forsström talar också om hur ett barn förändrar ens liv. Det är en nåd att få ett barn, även om det kan vara mycket svårare än vad man tänkt sig. De tittar tillbaka till 1983 då dottern var liten, som nu är vuxen.
