Bo Carpelan i språkets många rum
Bo Carpelan i sommarmiljö
Bo Carpelan (1926-2011) var en av Svenskfinlands mest mångsidiga författare. Han har också sysslat med litteraturvetenskap, samt varit recensent och bibliotekarie.
Informationsruta
Bo Carpelan var en mångsidig författare och har publicerat lyrik, romaner, barn- och ungdomsböcker, prosa och dramatik. Han skrev också librettot till Erik Bergmans opera Det sjungande trädet. Han fungerade också som kritiker och översättare och arbetade för radio och tv.
Carpelan arbetade också som biträdande chefsbibliotekarie vid Helsingfors stadsbibliotek mellan åren 1964-1980, år 1980 utnämndes han till konstnärsprofessor.
Carpelan har belönats med ett flertal pris, bland dem Nordiska rådets litteraturpris år 1977. Han fick Finlandiapriset två gånger, för verket Urwind år 1993 och år 2005 för Berg. Han dog natten till den 11 februari 2011.
Lars-Peter Ringbom träffar Bo Carpelan i en blomstrande sommarmiljö och frågar honom om det är svårt att syssla med så många områden. Bo Carpelan menar att det endast berikar ens liv. Det är inte till nackdel för en författare om han arbetar med vitt skilda saker.
Debuten Som en dunkel värme (1946) var ett mycket "romantisk företag", säger Carpelan. Den andra boken "Du mörka överlevande" är min svagaste bok, tycker han.
Bo Carpelan menar att den ädlaste formen av litteratur är att skriva dramatik, kanske också den absolut svåraste formen. Det skulle vara hälsosamt för våra unga författare att mera ägna sig i åt radio- och tv-pjäser.
Lars von Haartmann intervjuar Bo Carpelan om vad han anser är det "rätta sättet" att skriva.
Bo Carpelan om dikt och tanke
Vi får också höra novellen "Jag minns att jag drömde (om en stor storm)" ur novellsamlingen Jag minns att jag drömde.
Jag minns att jag drömde om den stora stormen
Text: Ida Fellman