Hoppa till huvudinnehåll

Arkivet

Interrail gav ungdomar frihet

Uppdaterad 28.11.2016 10:50.

Frihet är att ta sitt pass, sin ryggsäck och sin biljett och sticka ut i Europa. Med tåget kommer man dit man skulle komma eller vart som helst.

Redan i början av 1970-talet introducerades interrailbiljetten. Vad som skulle ha varit
en engångsföreteelse blev en succé.

På 1970-talet tågluffade många ner till södra Europa, men det var i början på 1980-talet som tågluffning hade en storhetstid.

Men interrail kunde också vara farligt varnar man i dessa klipp. Vad behöver man med sig? Var skall man bo? Och vad skall man undvika?

Ungdomar och resebyråer berättar hur man går till väga då man skall ut på interrail.

Men med öppnare gränser kom också faror som inte bara gällde förlorade pass och pengar. Aids är en dödlig souvenir var en slogan som många minns. Och ännu farligare blev, enligt vissa, när Östeuropas gränser öppnades.

Dyrare tågpriser och konkurrensen från billigare flygförbindelser har gjort att interrailandet har minskat. Nu reser ungdomarna kanske till Sydamerika eller fjärran Asien om de vill upptäcka nya världar och sig själva.

Om interrail

1972: För att fira den internationella järnvägsunionens (UIC) 50-årsjubileum gickjärnvägsbolag i 21 europeiska länder samman och enades om att sälja interrailbiljetter till ungdomar under 21 år. Aktiviteten var tänkt som en engångsföreteelse men blev genast en succé och permanentades.
1976 ändrades denna åldersgräns till 23 år, och 1979 till 26 år.
1988 tilläts alla köpa biljetten.
1985 gick ett antal rederier med på samarbetet, och det blev möjligt att åka båt med en interrailbiljett (även tidigare erbjöd många rederier rabatter mot uppvisande av interrailkort).
1994 deltog 29 av 30 länder i Europa (alla utom Bosnien och Hercegovina som gick med först 2005), och Europa delades in i zoner.
2007: zonerna avskaffades, resperioderna blev flexiblare och man kunde köpa olika biljetter för första och andra klass

Läs också