Statsminister Esko Ahos nyårstal 1993

Nyårsskiftet 1992-1993 var inte muntert för Finlands folk, men statsminister Esko Aho har dock förtröstan att med fast hand föra Finlands folk genom kriserna.

1993 var det inte republikens president Mauno Koivisto utan statsminister Esko Aho som talade till medborgarna.

1990-talet kommer inte att bli så som de flesta hade hoppats, säger statsminister Esko Aho, utan mycket svårare. Problemen är recessionen, massarbetslösheten, finansieringskrisen och bristen på investeringar.

Den nya skiljelinjen i Europa är inte järnridån, menar Aho, utan skillnaden i levnadsstandarderna. Det rikare Europa måste vara redo för uppoffringar. EU-medlemskapet kräver diskussioner, enighet och respekt för att Finland skall bli framgångsrikt.

Vi hann vänja oss vid välståndet som levnadssätt, talar statsminister Esko Aho om för oss. Men recessionen och massarbetslösheten kräver att vi måste uppoffra oss. Finland har producerat hela efterkrigstiden, men man har förbrukat mera än man producerat och skillnaden täcktes med lån. Så kan det inte fortsätta längre!

Samhällsinbesparingarna kan kanske tyckas plågsamma för de familjer som drabbats av lån och arbetslöshet, men problemen måste dock lösas, manar Esko Aho. Stöden till bankerna på miljardbelopp samtidigt som en mängd inbesparingar har gjorts har helt berättigat fått utstå kritik. Men stödet görs inte för att rädda bankerna och deras ägare, utan för att garantera att ekonomin skall fungera. Stöden är viktiga för den vanliga spararen, påpekar statsministern.

Massarbetslösheten har varit en besvikelse, i synnerhet ungdomsarbetslösheten. Men vi får inte ge upp. Vår ekonomi håller på att tillfriskna. Vårt välstånd byggs på Finlands åkrar och i Finlands skogar, och av konst och litteratur, passar han på att nämna i förbifarten.

Text: Ida Fellman