Tonårsangst och tonårsproblem 1968

Läkaren Max Frisk har gjort en undersökning om tonårsproblem 1968. Joan Harms intervjuar honom.

Max Frisk menar att psykiska problem hos tonåringarna har ökat i städerna och förstäderna. Det är alltid svårt att dra gränsen mellan vad som är en störning och vad som får gå över av sig självt.

Max Frisk och hans arbetsgrupp undersöker unga som har så mycket problem att det förändrar deras möjligheter att anpassa sig till samhället och deras förmåga att orka arbeta och klara sig i skolan.

Och även de som har neuroser och psykosomatiska problem att de upplever sig sjuka.

Men problem i tonåren är inget nytt, utan har alltid förekommit. Men vårt samhälle har komplicerats, menar Max Frisk 1968. Yttringarna har blivit annorlunda och mera skrämmande och avgörande. Förr betydde ett par år i ungdomstid av grubbel och ensamhet inte så mycket, men i våra dagar faller unga genast ut ur samhället, påpekar Frisk.

Harms undrar om den tidiga könsmognaden och den långa utbildningen har en inverkan. Max Frisk säger att det ligger något i det resonemanget. Det blir en lång "psykosocial karenstid" mellan det att ungdomarna blir vuxna fysiskt, men ändå är beroende av vuxna. Därför blir krisperioden ännu längre.

Skolmiljön borde förändras. Man lägger stor vikt vid skolprestationer. Konflikter och problem finns också i "socialgrupp 1". Där kan finnas uppfostran och en social fasad så att aggresioner skall stävjas. Och det är lika skadligt som en aggressiv störning.