När diskomusiken kom till Finland
En musikstil som kom att förena finländare i gemensamt hat var diskomusiken. "opersonligt, hjärndött och massproducerat, som att stå i en korvfabrik", menar Måns Kullman. Men det fanns väl ändå diskoälskare i Finland?
Diskotek, där man inte spelade live musik utan skivor dök upp redan på 1960-talet i Finlland. Men i slutet av 1970 och början av 1980-talet blev diskokulturen ett fenomen i Finland.
Diskomusiken är producentens musik mycket mera än artistens, påpekar produktchef Hasse Rautio.
Detta fenomen var relativt okänt i Finland och väckte aggressioner om att disko inte är "äkta", inte "riktig musik", utan bara massproducerad, kommersiell och opersonlig. Och musiken bestod av "hjärndöd upprepning".
Det mesta av diskomusiken är gjord bara för att skaffa pengar och man apar efter varandra. Det finns bra diskomusik som Kojo och Funkadelic, men annars är det likriktad, tråkig och slö musik
Måns Kullman
Diskokulturen passiverar och förstör ungdomen, så att de som lyssnar blir opersonliga och robotaktiga, menar musikrecensent Måns Kullman. Måns Kullman vill inte recensera diskomusik.
Det "positiva" med diskomusiken är att man blir opersonlig och vänjer sig vad löpande band-takt, för att stå ut med sitt jobb i en korvfabrik, säger han ironiskt.
En ung kille, Måns Strömberg (senare känd som dj Bunuel), jobbar som DJ och är intresserad av disko. Han menar att DJ:n är en uppträdare och underhållare och har ett stort ansvar för musiken som spelas.
Från första skivan ut på golvet, dansa minst en timme före det lossnar. Drick inte i tre timmar och kryp ut på golvet bara för att slockna.
Måns Strömberg
Diskon gör inte människor mera osjälvständiga, menar Måns Strömberg. Tvärtom tycker han att killar som hänger i tuffa gäng och slåss på gatan är mycket barnsligare. Hans råd till de som besöker ett disko är:
Redaktör Göran Kurtén besöker danslärare Jari Samulins danslektion.
Jari Samulin menar att Finland är mil efter alla andra länder som Sverige, Polen och Frankrike i hur man kan dansa disko och ha roligt.
Jari Samulin vill ha möjlighet att dansa utan plikter, utan partner på ett jättestort dansgolv.
Redaktör Göran Kurtén försöker dock pressa Jari på att säga de negativa aspekterna med disko.
Om disko inte förstör ungdomen kan redaktionen räkna upp en massa andra nackdelar: det förstör hörseln och trissar upp hjärnan. I en paneldebatt deltar servitrisen Suvi Kangasluoma, läkare Matti Raivio, och ungdomarna Kim Lönnholm och Tua Lindgren. Ingen av dem är så förtjust i disko.
Diskon är dock (tyvärr?) här för att stanna. Till sist ger redaktör Göran Kurtén hälsningar åt DJ:n. Den viktigaste är att DJ:n inte skall spela bara disko. Och ungdomen behöver vettiga rekreationsställen.
' /%3E%3C/svg%3E)
När diskokulturen kom till stan
Mikko Mattlar har skrivit en bok om diskohistoria.
' /%3E%3C/svg%3E)
